Hem

365: Nu går jag vidare med en ny blogg!

Lämna en kommentar

365

Hej igen!

Då jag nu avverkat detta lilla projekt kallat skivhyllan kommer jag givetvis att låta bloggen vara kvar. Det går inte att bara radera flera års bloggande (har gjort detta förr och ångrar det en aning idag).

Har nu ett nytt projekt framför mig, vilket du hittar här: http://300sextiofem.wordpress.com

Jag hoppas att du följer med även på denna resa (som kanske inte riktigt tar fart förrän senare i sommar). Men det är bara att prenumerera (vänstersidan på nya bloggen) så märker du när det böjar hända grejer.

/Andreas

 

Annonser

CD: Plains Music – Manfred Mann’s Plains Music

Lämna en kommentar

plain music

Kiowa/Medicine Song/Wounded Knee/Laguna/Sikelele I/Hunting Bow/Instrumedicine Song/Sikelele II/Hunting Bow (Reprise)

Producent: Manfred Mann Skivbolag: Kaz Records

______________________________________________________

Det här är en skiva med Manfred Mann’s Earth Band tillfälligt omdöpta till Manfred Mann’s Plains Music. Tror jag, för det här är den enda plattan med Mann under detta namn. Det beror förmodligen på att den skiljer sig en aning från övriga plattor, och det här är verkligen långt ifrån ”Davy’s on the Road Again”.

Min referens var dock plattan Solar Fire (som kanske inte heller är representativ i sammanhanget) men det var iallafall därför jag köpte den här på rea i nån affär. Och visst, jag hade kanske räknat med någonting annat än just 70-talsdammiga Solar Fire (med sin mustiga Dylancover) men jag blev minst sagt förvånad. Kanske inte inledningsvis, för de första sekunderna av ”Kiowa” låter som någonting lovande men efter en minut kommer den där saxofonen och river ner syn(hör?)villan.

Det hade varit enkelt att förpassa denna skiva som muzak, inte minst med hänvisning till glättiga och panflöjtskräkiga ”Medicine Song” (en låt som inte ens han den där ‘River Dance’-snubben skulle dansa till under pistolhot). Och  är det inte bandlös och extraordinärt sliskig bas på den låten?

Men den tar sig. Eller vänta, det är att ta i. Den blir iallafall någonting annat efter ett par låtar, och det kanske är att jag vant mig men inser sedan att jag bara kan ta det för vad det är: en samling indiansånger; traditionella sådana som kanske andra uppskattar mer än mig (förmodligen). Det är läkande sånger, sånger som kallar på regn och  …. eh, sånger (typ). Nåväl, bortsett alla vidriga flöjt- och saxofonsolon så blir den här plattan en slags ljudkuliss som funkar när du pysslar med någonting annat. Den tar mig till ett slags meditativt ‘jag bryr mig inte’-tillstånd. Musiken bara finns där, i bakgrunden. Enkelt. Plain, typ.

Bra? Dåligt? Ja, fan vet!

Citatet: ”sending out the music old Geronimo sing it too” (Medicine Song)

CD-singel: Smack My Bitch Up – The Prodigy (1997)

Lämna en kommentar

Smack My Bitch Up (Edit)/No Man Army (Featuring Tom Morello)/Mindfields (Headrock Dub)/Smack My Bitch Up (DJ Hype Remix)

Producent: Liam Howlett Skivbolag: Maverick

__________________________________________________________

Nu ska jag verkligen inte raljera, för mina kunskaper inom området begränsar sig till typ ”Firestarter”. Varför jag över huvud taget har en singel med The Prodigy vet jag inte men förmodligen har jag fått den då jag är relativt säker på att jag inte har köpt en singel med detta band.

Väljer således att ödmjukt ta mig ann ämnet i form av lekman, för ni vet säkert mer om Prodigy än jag (eller?). Hajpen är iallafall över och bandet är väl borta idag – fast de kanske hänger kvar likt ett dansmusikens Rolling Stones?

Nåväl, jag hade svårt att uppskatta bandet då, än mindre nu. Möjligtvis lockar det när jag nu i mitt småvanliga familjeliv låter tankarna vandra iväg till något stroboskopskadat disco där jag på ett fullsatt dansgolv dansar loss efter att ha inmundigat en handfull färgglada piller. Ja, fast bara i tanken då såklart! Annars är det inte mycket som lockar med det här.

Låten var ju minst sagt kontroversiell då den kom. Vad annars, med den titeln? Bandet sköt ifrån sig och kände sig förstås missförstådda och påhoppade – men att den bannlystes av BBC gjorde nog inte saken sämre. Jonas Åkerlunds video var nog också gott  bränsle på brasan.

Precis som det ska vara! Provocerande eller inte – det är mestadels en ganska stel låt med ett förprogrammerat beat som bandet återanvänt flera gånger (är min lekmannamässiga analys).

Citatet: ”Change my pitch up / Smack my bitch up”