Hem

365: Nu går jag vidare med en ny blogg!

Lämna en kommentar

365

Hej igen!

Då jag nu avverkat detta lilla projekt kallat skivhyllan kommer jag givetvis att låta bloggen vara kvar. Det går inte att bara radera flera års bloggande (har gjort detta förr och ångrar det en aning idag).

Har nu ett nytt projekt framför mig, vilket du hittar här: http://300sextiofem.wordpress.com

Jag hoppas att du följer med även på denna resa (som kanske inte riktigt tar fart förrän senare i sommar). Men det är bara att prenumerera (vänstersidan på nya bloggen) så märker du när det böjar hända grejer.

/Andreas

 

CD: Magical Mystery Tour – The Beatles (1967)

Lämna en kommentar

magical_mystery_tour

Magical Mystery Tour/The Fool On The Hill/Flying/Blue Jay Way/Your Mother Should Know/I Am The Walrus/Hello Goodbye/Strawberry Fields Forever/Penny Lane/Baby You’re A Rich Man/All You Need Is Love

Producent: George Martin Skivbolag: Parlophone

_____________________________________________________________

Sedär, en Beatlesklassiker kvar att skriva om! Den här gavs ju ursprungligen ut som ett slags soundtrack i EP-format men har på den här CD-utgåvan utvidgats med ytterliggare spår. Sex av låtarna finns med i filmen Magical Mystery Tour och de resterande fem är tidigare singlar. Filmen har jag dock bara sett valda delar av och när den kom fick den varken publik eller kritiker att jubla. Det var mer ris än ros, så att säga.

Som album betraktat funkar det bättre. Ingen favorit med pojkarna från Liverpool men ändock ganska lysande stundtals. Inte minst är ju de sista fem låtarna rejält superkända men ”The Fool On The Hill” och ”Baby You’re A Rich Man” är ju riktigt sköna. Fast George Harrisons ”Blue Jay Way” känns ju mest flummigt och distanserad. Som ett rymdskepp vilse någonstans i yttre rymden.

Den mest omdiskuterade av dessa låtar är nog ändå ”I Am The Walrus”, där John Lennon liksom satte ihop fragment av tidigare låtidéer. Det låter som en efterhandskonstruktion men det är ändå precis såhär geniala vi vill att Beatlarna ska framstå. Detta första fragment var iallafall frasen ”Mister City Policeman” till vilken Lennon tidigare skapat en låtidé baserad på en polissiren han hört utanför sin bostad. Han satte sedan ihop detta med bl.a. ”sitting in an English garden…”, som var en kort dikt om, ehhhhh, hur han satt i sin trädgård samt ”sitting on a cornflake” som sägs vara en annan nonsensdikt Lennon klottrat ner i sitt skrivhäfte. Sedan slängde han in valrossen då den syftar på ”The Walrus and The Carpenter” som återfinns i Alice i underlandet.  Allt detta nonsens sägs ha sporrat  Lennon extra då han fått reda på att hans gamla lärare lät sina elever analysera Beatlestexter.

Och jag är ju oftast den förste att skriva under på att texterna är minst lika viktiga som musiken men det här bevisar nog motsatsen.  Ja, och att musiknördar som undertecknad mer än fyrtio år senare sitter och bloggar om allt detta nonsens – och förmodligen är inte en siffra rätt. Då ler han nog i sin himmel den  gode Lennon.

Citatet: ”Roll up (and that’s an invitation), roll up for the mystery tour”

Film: The Doors (1991)

Lämna en kommentar

Skådespelare: Val Kilmer, Meg Ryan, Kyle MacLachlan m.fl. Regissör: Oliver Stone

_________________________________________________________

Nu kanske ni tror att Skivhyllan blir en filmblogg men ta det lungt – jag gör bara ett litet undantag. Inget annat! Den här filmen är lite speciell då jag såg den två gånger på bio och tillhör den utvalda skaran DVD-filmer jag faktiskt köpt och sett mer än en gång. Det är inte många filmer jag ser om. Bortsett No Country For Old Men, några Tarantino-rullar och något mer så är det sällan jag faktiskt ser en film igen, än mindre köper den. Men visst finns det galet många filmer här hemma; skulle nog kunna skapa en en blogg bara kring barnens filmer men någonstans måste man dra gränsen.

Så varför detta undantag? Tja, den här filmen är bra helt enkelt. Den berättar en intressant historia. Den har fått mig att lyssna en jävla massa på The Doors samt gett mig styrkan att lalla runt på en kyrkogård utanför Paris bara för att få se den där graven i verkligheten (och när jag väl gjorde det blev jag grymt besviken). OBS: jag tror att de numera flyttat graven, så det är knappast värt besväret att åka dit idag.

När jag sedan läste Stephen Davis biografi om Jim Morrison insåg jag att Oliver Stones filmversion är rena rama Disneyversionen. Men det gör inte så mycket, jag gillar filmen ändå. Och så tycker jag att samtliga skådisar gör ett utomordentligt jobb – inte minst Val Kilmer som Jim Morisson och Kyle MacLachlan som organisten Ray Manzarek. Att den bara får 7.1 poäng på Imdb är ju självklart larvigt. 9.5 vore mer rättvist.

Själva storyn är ju enkel. Fyra grabbar träffas och bildar band, och en av dem är aningen mer begåvad än övriga – vilket både bandet och alla andra fattar ganska fort. Den mer begåvade – Morrison – är bandet trogen trots olika erbjudanden, men förvandlas istället till ett riktigt praktarsle. Ja, och sedan går det som det går.

I vilket fall, skön film – med hur mycket bra musik som helst. Och just nu verkar det som om du kan se hela filmen genom att klicka på play nedan.

Citatet: ”Actually I don’t remember being born, It must have happened during one of my black outs.” (Jim Morrison)

CD: Wild At Heart – Soundtrack (Nicolas Cage, Chris Isaak m.fl.) (1990)

Lämna en kommentar

Richard Strauss: Im Abendrot/Powermad: Slaughterhouse/Angelo Badalamenti: Cool Cat Walk/Nicolas Cage: Love Me 2:56/Them: Baby Please Don’t Go/Koko Taylor: Up in Flames/Chris Isaak: Wicked Game/Gene Vincent and the Blue Caps: Be-Bop a Lula/Glen Gray and the Casa Loma Orchestra: Smoke Rings/Rubber City: Perdita/Chris Isaak: Blue Spanish Sky/Angelo Badalamenti: Dark Spanish Symphony/Angelo Badalamenti: Dark Lolita/Nicolas Cage: Love Me Tender

Producent: David Lynch, Peter Afterman & Diane DeLouise Wessel Skivbolag: PolyGram

___________________________________________________________________________

Varför gör Nicolas Cage bara skitfilmer nu för tiden? Det är som om han har bestämt sig: ”Nej, nu ska jag bara göra ytlig jävla skitaction med dåligt manus och usla repliker”. Konstigt, för det fanns ju en tid då han var alldeles lysande. Vem minns inte Cage i Mångalen, Arizona Jr, Farväl Las Vegas och …… Wild At Heart. Den sistnämnda är kanske hans allra bästa, helt galna skådespelarinsats.

Precis lika galet som filmen är soundtracket. Det är kanske så här det ser ut i David Lynchs huvud? En jävla röra och en salig blandning som på nåt sätt hänger ihop, men man förstår inte riktigt hur. Precis som i en del av hans filmer. Fast Wild At Heart tillhör inte de mer svårtolkade verken, den är bara galen och sjukt bra. Läskigt våldsam för sin tid. Ett mästerverk. Minns fortfarande exakt när och var jag såg den på bio första gången.

Soundtracket är inte fullt lika lysande. Det passar filmen men på egen hand blir det något splittrat. Det är stenhårda riffsmockor i Powermads ”Slaughterhouse” och mer drömskt avhållsamt i Chris Isaaks ”Wicked Game”. Sedan bjuder David Lynchs parhäst Angelo Badalamenti upp till mystiskt dans (ja, han fanns ju med som tydlig ljudkuliss i Twin Peaks). Till och med Nicolas Cage framför en gammal Elvisdänga med hedern i behåll.

Det här är alltså en något splittrad musikalisk upplevelse från en fantastisk film. Det går inte att avfärda detta soundtrack då det liksom för en kuslig och högst obehaglig stämning med sig – precis som filmen.

Citatet: ”This is a snakeskin jacket! And for me it’s a symbol of my individuality, and my belief… in personal freedom” (Sailor)

Vinylsingel: Say You, Say Me – Lionel Richie (1985)

Lämna en kommentar

Sid A: Say You, Say Me

Sid B: Can’t Slow Down

Producenter: Lionel Richie & Narada Michael Walden Skivbolag: Motown

______________________________________________________________

Den här är inte min! Den här är inte min!! Den här är inte min!!!

Okej!? Tror att den var syrrans men ändå har den hamnat hos mig. Lionel Richie, ha! Syrran har dock alltid haft ganska unken musiksmak (sorry) så det är egentligen inte lustigt att hon hade den här fördömda singeln. Men, det här var en jättehit på det ofta nuförtiden alldeles ofantligt överskattade åttiotalet, om ni minns? Personligen tycker jag att det låter Foreigner med extra smör på; allså fullkomligt syntetiskt vidrigt! Förmodligen delar den förstaplatsen med Stevie Wonders förfärliga åttiotalshit ”I Just Called To Say I Love You” på vidrighetsskalan.

Vad mer ska jag säga? Just det, den här låten var med i filmen White Nights och hamnar således även i soundtrackkategorin. Och sedan verkar Lionel faktiskt ha lite humor, för när han var med i The Simpsons gick han med på att låten genomgick en pytteliten förändring – han sjöng nämligen ”Hey You, beer me” istället.

Nej – det får räcka! Har babblat på för mycket om den här vinylbiten redan. Funderar på om jag inte har någon mer gammal singel som egentligen är syrrans. Kanske lika bra att ta en till – så jag blir av med dem.

Citatet: ”As we go down life’s lonesome highway, seems the hardest thing to do is to find a friend or two”

Vinylsingel: Blaze of Glory – Jon Bon Jovi (1990)

Lämna en kommentar

Sid A: Blaze of Glory

Sid B: You Really Got Me

Producent: Danny Kortchmar & Jon Bon Jovi Skivbolag: Vertigo

_______________________________________________________________________________

Var det inte så att Jon Bon Jovi blev tillfrågad om de kunde använda ”Wanted Dead or Alive” i uppföljaren till Young Guns men att Jon själv föreslog att han skulle skriva något nytt. Och sedan kom han tillbaka med en hel drös låtar, bl.a. med den här westernrökaren i samma anda som tidigare nämnda Bon Jovi-låt.  Han hade så många låtar att han fick spela in en hel platta, som blev soundtrack till filmen.

Plattan köpte jag dock inte – nån måtta fick det var. Har ju en del Bon Jovi-plattor, som ni vet, men en soloplatta med Jon himself är väl att ta i. Men, jag köpte tydligen singeln ”Blaze of Glory” – och den skulle ju passat på vilken Bon Jovi-platta som helst (och fanns väl även med på samlingen Crossroads?).

Således, stöpt i samma cowboyanda och med samma simpla liknelser som tidigare låtar är detta en ganska förutsägbar liten låt men ibland funkar det ju riktigt bra – vilket det gör här. Den där plattan som kom senare var ju inte speciellt bra; en ganska luftig historia fylld med mesiga låtar och en och annan rockig variant – allt ackompanjerat av stelbenta studiomusiker (och låt dig inte luras av denna singels släpiga b-sida, den är nämligen ett undantag).

Citatet: ”I’m a colt through your stable, I’m what Cain was to Abel mister catch me if you can”

Vinyl-EP: Macken, Roy och Rogers bilservice – originallåtar från filmen (1990)

Lämna en kommentar

Gôtt å leva/Kärlek är större än bilar

Leta efter pappa/Ingen vet vad pappa gör i Köpenhamn

Producent: Charles Falk Skivbolag: Gala Vax (BMG)

__________________________________________________________________

Här kastar vi oss från det ena till det andra, minst sagt. Och nu kanske ni raderar adressen till den här bloggen och bestämmer er för att aldrig återvända. Men jag tar chansen; har ju inget val eftersom alla skivor jag har ska ut på bloggen. Och tro inte att jag är och skrapar i botten av tunnan – nej det finns mycket gôtt kvar, men man måste ju sprida ut det allra värsta så att inte de sista hundra inläggen blir alldeles förfärliga.

Nåja, om ni är kvar så säger jag bara: det finns inga undanflykter. Vet inte hur den här hamnade hemma hos mig men bara det faktum att den finns här är väl illa nog. Vad ska man säga? Tja, hade totalt glömt bort att de gjorde en hel film med Roy och Roger. Jösses, en del humor lever inte så länge!

Den här EP:n har varken A- eller B-sida utan tanken är väl att samtliga låtar ska representera filmen, men den enda låt någon minns är ju ”Gôtt å leva”, som kanske var kul då men inte känns speciellt rolig idag. Eller? Börjar i värsta Real Group-stil och far iväg i ett hemskt storbandssväng. Nej – nog sagt!

Citatet: ”Spring inte runt å vela”

Kassettband: Graffiti Bridge – Prince (1990)

1 kommentar

Sid A: Can’t Stop This Feeling I Got/New Power Generation/Release It/The Question of U/Elephants & Flowers/Round and Round/We Can Funk/Joy In Repetition

Sid B: Love Machine/Tick, Tick, Bang/Shake!/Thieves in the Temple/The Latest Fashion/Melody Cool/Still Would Stand All Time/Graffiti Bridge/New Power Generation (Pt. II)

Producent: Prince Skivbolag: Warner Bros

___________________________________________________________________

Nämen titta; en köpekassette. Sådana har man ju inte många av och jag har ingen aning om hur det gått till, förmodligen var den busbillig eller så har jag fått detta band av någon – för kassettband köpte jag aldrig.

Det här är en mindre lyckad platta med Prince, och trots att endast hans namn står på konvolutet är det en mängd andra artister som medverkar här. Det är dessutom ett soundtrack till filmen med samma namn; en film som jag inte minns att jag sett, i så fall somnade jag nog efter fyra minuter.

Både film och skiva floppade rejält. Men, det finns väl några gobitar här ändå, som t.ex. ”New Power Generation”, ”Round and Round” och ”Thieves In The Temple” fast det mesta är faktiskt inte speciellt minnesvärt – och har inte åldrats särskilt väl.

Men efter den här plattan tog prinsen sig i kragen och lät kompbandets namn (New Power Generation) vara med på konvolutet och släppte klassiska plattan Diamonds and Pearls.  Och då var ju allt förlåtet, så klart!

Bonusinfo: Madonna ska tydligen ha blivit erbjuden en roll i filmen men tackade nej pga att manuset var så förskräckligt dåligt.

LP: The Commitments – The Commitments (1991)

Lämna en kommentar

 

Sid 1: Mustang Sally/Take Me to the River /Chain of Fools/Dark End of the Street/Destination: Anywhere/I Can’t Stand the Rain/Try a Little Tenderness

Sid 2: Treat Her Right/Do Right Woman, Do Right Man/Mr. Pitiful/I Never Loved a Man (The Way I Love You)/In the Midnight Hour/Bye Bye Baby/Slip Away

Producenter: P. Bushnell, Kevin Killen, Alan Parker Skivbolag: MCA

_______________________________________________________________________________

En bok som blev film som blev ett mycket framgångsrikt soundtrack. Det fanns väl inte ett coverband som utelämnade ”Mustang Sally” under sina pubrundor på 90-talet. Det här måste vara världens bästa soundtrack!

Säg nu inte att du aldrig hört talas om The Commitments eller att du inte har sett filmen. Det är en riktigt bra rulle om det hårt arbetande bandet som sliter för sin soul music. Jag ska inte bli långrandig men gosse vad jag har lyssnat på den här – och det är precis lika bra varenda gång. Ett coverband kan inte bli bättre än så här; trots att de bara spelar andras låtar behåller de sin integritet och gör det bättre än de flesta, med en frontman utöver det vanliga. Mina absoluta favoriter är inledande trion ”Mustang Sally”, ”Take Me To The River”, ”Chain of Fools” samt ”Destination Anywhere”, ”Try A Little Tenderness” och ”Mr Pitiful”, där den charmerande Andrew Strong briljerar i de två sistnämnda. Ja, och så ”I Never Loved A Man” och ”In The Midnight Hour”. Och ”I Can’t Stand The Rain”. Ha, det var väl nästan alla? Får nästan  dåligt samvete för att jag utlämnat några låtar.

Hur sångaren Andrew Strong, som liksom föll i glömska något år senare, inte lyckades bygga upp en stabil solokarriär med den här reklamfilmen i ryggen övergår mitt förstånd. Det måste ha med vilja att göra, för med den rösten kan man inte misslyckas.

Citatet: ”We are the saviours of soul, remember?”

LP: Cocktail – Original Motion Picture Soundtrack (1988)

Lämna en kommentar

Sid 1: Wild Again – Starship/Powerful Stuff/ – The Fabulous Thunderbirds/Since When – Robbie Nevil/Don’t Worry, Be Happy” – Bobby McFerrin/Hippy Hippy Shake – The Georgia Satellites

Sid 2: Kokomo – The Beach Boys/Rave On! – John Cougar Mellencamp/All Shook Up – Ry Cooder/Oh, I Love You So – Preston Smith/Tutti Frutti – Little Richard

Skivbolag: Elektra

____________________________________________________________________________________

Nämen titta vad som låg och skräpade på vår veranda. Enda rimliga förklaringen måste väl vara att grannen bestämt sig för att kasta freesbee med nån gammal vinylplatta, och då tyckt att detta gamla soundtrack var ett bra val.

Närå, nu skojar jag. Den här är min och även om filmen kanske suger hästbxxxe så är inte detta soundtrack fullt så förskräcklig som man kan tro. The Fabulous Thunderbirds, John Cougar Mellencamp och inte minst Ry Cooder får till det skapligt bra med sina bidrag. Fick inte Georgia Satellites en jättehit med osvängiga ”Hippy Hippy Shake”? Ja, det är en galen värld vi lever i!

Fast nu ska vi ta det lilla lugna här, för Bobby McFerrins ”Don’t Worry, Be Happy” och Beach Boys ”Kokomo” kan ju få vem som helst att slå nollan till psykakuten. Eller den där Preston Smith-låten. Gaaah. Så spisa den här varligt! Och så ska vi inte prata om filmen. Näh, den här stoppar jag tillbaka i backen. Eller ska jag skicka iväg den över ängen här utanför – bara för att se hur långt jag kan kasta? Näe, Little Richards ”Tutti Frutti” är för bra för det.

Bonus: Lite äkta Tom Cruise-poesi (nedan) som plåster på såren för att ni orkat er igenom detta inlägg.