Hem

VHS: Uncensored – Motley Crue (1986)

1 kommentar

unscensored

Live Wire/Looks That Kill/Too Young To Fall In Love/Smokin In The Boys Room/Home Sweet Home

Speltid: 44 min

_________________________________________________________

Som jag har lyssnat på Mötley Crue! Galet mycket, och jag hade affischer och läste reportagen i Okej och alla de där tidningarna och jag tummade skivomslagen och tyckte att Tommy Lee, Vince Neil, Mick Mars och Nikki Sixx var skithäftiga. Sedan blev jag äldre och lyfte blicken både bakåt och framåt, för det fanns ju så mycket annat! Mötley var ju bara hårspray, smink, BH runt midjan och så mycket yta och image ett band mäktar med! Sedan kom The Dirt och jag läste och återupplevde, såklart.

Och visst, det är lätt att så här i efterhand skratta åt det men en sak skiljer Mötley Crue från merparten av alla de där andra banden i samma sliskiga genre! De har låtar; och inte bara en eller två (eller kanske till och med tre) utan flera. De är mer än ett band samlat på Hair Metal vol. 4! De har låtar nog till ett samlingsalbum värt att lyssna på, och det är precis därför de fortfarande kan turnéra på de stora scenerna trots att de inte har gjort en vettig platta sedan 1989. Därefter måste vi gå in på specifika låtar, med ”Primal Scream” från 1991 och ”Hooligan’s Holiday” från 1994 som enda egentliga höjdpunkter. Därefter intet!

Unscensored gör dem knappast rättvisa. Den är iallafall inspelad i skarven mellan Theater of Pain och Girls Girls Girls, och jämfört med The Dirt som kom långt senare är det rena rama Disneyversionen av bandet som här visar upp sig i korta, separata, intervjusessioner när de försöker fly intervjusituationen. Tommy Lee glider runt på en båge i LA. Nikki Sixx åker runt i en sportbil och passar på att tatuera sig medan Mick Mars låtsas bli tagen av en polis för fortkörning. när han flyr kameran. Vince Neil glider runt stan i en bil utrustad med en bubbelpool, som den frontman han är/var. Det hela varvas med fem musikvideor plus några glimtar ur bandets två första promoclips (fast dessa pratas sönder av bandet som kommenterar varenda bildruta). 

Således inte mycket att hänga i rockgranen. Den här videon vill vara behind the scenes men känns bara regisserad och tillgjord. Och det blir ju bara konstigt med ett band som har så många rock n roll-skandaler på sitt samvete. Hur som helst, i genren är dock Mötley Crue svårslagna! Säg ett band i samma hårliga med lika mycket smink, yta och rouge på kinderna som kan leverera ett set med lika många bra låtar? Säg ett, det räcker!

Citatet: ”Motley who?”/ ”Dude I forgot, I’m sorry.

Annonser

VHS: Cliff ‘Em All – Metallica (1987)

Lämna en kommentar

Cliff_'Em_All

Detroit, April 4, 1986 – supporting Ozzy: Creeping Death/Am I Evil?/Damage, Inc./Long Island, April 28, 1986 – still drunk on Ozzy tour: Master of Puppets/The Stone, San Francisco, March 19, 1983: Pulling Teeth/Whiplash/Germany, September 14, 1985 – Metal Hammer Fest: Cliff Solo/The Four Horsemen/Fade to Black/Seek & Destroy/Denmark, July 6, 1986 Roskilde Festival: Welcome Home (Sanitarium)/Pulling Teeth/Oakland, August 31, 1985: Day on the Green/Cliff Solo”/”For Whom the Bell Tolls/Chicago, August 12, 1983 – Supporting Raven on the ‘Kill Em All for One’ tour: No Remorse/Metal Militia

Speltid: 86 min

__________________________________________________

Japp, VHS. He he he! Det var tider det, eller hur? Inte – tja, då får du googla VHS för jag tänker inte lägga tid på att förklarar formatet. Den här köpte jag när den var rykande färsk och minns fortfarande besvikelsen. Kvalitén är nämligen inte den bästa! Minns att någon i min närhet (förmodligen en äldre syster) skrattade rått åt Metallicas ursäkt på omslaget som löd något i stil med: ”det är inte den faktiska bild- och ljudkvalitén som räknas utan känslan”. Jag försvarade dem trots att jag visste att jag blivit grundlurad.

Det här är såklart en hyllning till nyligen avlidna basisten Cliff Burton och de lyckades verkligen gömma sig bakom detta. Här får du nämligen riktigt risiga filmsekvenser där bandet harvar sig igenom klassiker som ”Master of Puppets”, ”Creeping Death”, ”Fade To Black” med flera. Ibland varken hör eller ser man bandet. Men visst, det är ”känslan som räknas” – de kunde marknadsföring redan då! Idag får du både bättre ljud och bild om du surfar in på youtube en kvart efter att konserten slutat! Du kan dessutom välja bland ett tiotal olika klipp (per låt) ur olika vinklar.

Ska dock inte totalsåga det här, och för de allra mest inbitna fansen (kanske inte minst de som hävdar att ‘Tallica dog med Cliff”) är det säkerligen riktig underhållande. Och visst är det lite kul att se brusiga och skeva bilder av James Hetfield och Co som unga och hungriga – mer kul nu än då, för nu blir det nostalgi. Då var det bara frustrerande!

Den här videon säger dock en hel del om Metallicas fantastiska sinne för marknadsföring. De kan ta mej fan sälja allt! Men så var det väl ett sorts avslut, för härefter växte de och blev större och större och större än de nånsin kunnat ana. Och när man nu ser dessa bilder så är det faktiskt ganska charmig, fast som ungt ‘Tallicafan blev jag minst sagt besviken.

Cliff ‘Em All är en kul liten anekdot i samlingen, och allra bäst är nästan det inledande lilla klippet (se nedan) där medlemmarna glider in på nån bensinmackskedja och plockar på sig varsitt sexpack öl och på vägen ut passar på att slita till sig några extravaror, bara för att chansen dyker upp. Några år senare kunde de förmodligen köpa upp hela butikskedjan utan att det ens märktes i plånboken.

Det dök förresten upp en liten ikon i form av en pokal i högerhörnet när jag loggade in för att skriva detta inlägg. Det var ett litet ”grattis”, för tydligen var det tre år sedan jag startade bloggen. Där ser man – tiden går fort när man har roligt! Vidare så är det här inlägg nummer 666. Ha nej, jag skojar inte! Kusligt sammanträffande!?

Citatet: ”The quality in som places aint that happening but the feeling is there and that’s what matters!!”