Hem

CD: California – Mr Bungle (1999)

1 kommentar

Sweet Charity/None of Them Knew They Were Robots/Retrovertigo/The Air-Conditioned Nightmare/Ars Moriendi/Pink Cigarette/Golem II: The Bionic Vapour Boy/The Holy Filament/Vanity Fair/Goodbye Sober Day

Producent: Mr Bungle Skivbolag: Warner Brothers

____________________________________________________________________

Trevor DunnDanny HeifetzClinton ”Bär” McKinnonMike Patton och Trey Spruance är en brokig samling musiker som tillsammans utgjorde Mr Bungle. Det här är bandets tredje och sista skiva – så vitt jag vet har de inte gjort någonting efter California. Fast bandet bildades faktiskt redan 1985 – alltså innan Mike Patton slagit igenom med Faith No More – och efter ett antal demos släppte de sin första skiva 1991 (som jag tidigare bloggat om).

I vanlig ordning är det en salig blandning, där bandet ofta rör sig från en genre till den andra i en och samma låt – flera gånger. Fast utan att intrycket blir speciellt splittrat. California är nog deras mest lättillgängliga platta; rena rama radioplåstret i jämförelser med övriga plattor. Eller kanske inte, men något mer sansat är det nog allt.

Lika bra som på debuten blir det dock inte. Men, inledande ”Sweet Charity”, sköna ba ba ba ba-svänget i ”The Air Conditioned Nightmare”, ”Vanity Fair” och ”Pink Cigarette” är goda skäl att lyssna på den här. Dessutom är jag galet svag för Mike Patton, så nu är jag väldigt partisk. Typ. Har till och med försökt lyssna hans soloplattplattor – där han roar sig med att låta experimentera med rösten, då en låt kan vara ca 20 sekunder lång och heta något i stil med ”Pig Screaming While Getting Eaten By Monster”. Eller nåt sånt.

Du får helt enkelt bilda dig en egen uppfattning. Eller not. Nu har jag bara en Mr Bungle-platta kvar att skriva om.

Bonusinfo: Mr Bungle lär också ha haft en rejäl konflikt med Red Hot Chili Peppers – eller rättare sagt Anthony Kiedis. Det hela lär ha börjat när Kiedis anklagade Patton för att kopiera honom, och när Mr Bungle skulle släppa denna platta krockade releasedatumet med RHCPs Californication. Mr Bungle fick således flytta på sig. Vidare lär Kiedis ha sett till att Mr Bungle inte fick spela på samma festivaler som Chili Peppers. Kiedis vägrade spela på samma festival som Mr Bungle och såg till att de försvann från festivalen – trots att de var bokade flera månader tidigare. Rockstjärnefånigt? Visst är det.

Annonser

CD: Baptism – Lenny Kravitz (2004)

Lämna en kommentar

Minister of Rock ‘n Roll/I Don’t Want to Be a Star/Lady/Calling All Angels/”California/Sistamamalover/Where Are We Runnin’?/Baptized/Flash/What Did I Do with My Life?/Storm/The Other Side/Destiny

Producent: Lenny Kravitz & Just Blaze Skivbolag: Virgin

______________________________________________________________________

Sist jag hörde något nytt med Lenny kravitz var för några månader sedan då han släppte ny platta. Jag hade egentligen gett upp Kravitz men tänkte att det kunde vara värt ett försök. Och det lät inledningsvis riktigt bra. Retro som vanligt men med ett skönt blåsarrangemang – han kanske hade hittat tillbaka? Men så började han sjunga, och det är något med Lenny Kravitz som textförfattare som inte riktigt funkar. Texterna känns klichéartade; som ditklistrade av ett barn med feta crayonkritor i ett handfast grepp.

Så låter det även på Baptism. Det börjar redan i inledande ”Minister of Rock ‘n Roll” och därefter envisas Lenny med att vräka ur sig ytterliggare klicheer som ”I Don’t Want To Be A Star”. Han är ju den störste retroposören i modern tid, det är väl ganska uppenbart att han vill vara en stjärna, eller?  Och han är ju tämligen begåvad då han spelar mer eller mindre varenda instrument själv men varför denna aversion mot rock n roll-klyschorna när hans texter bärs upp på sådana?

Nåväl, som ni märker gillar jag inte den här skivan. Det beror på att den är jävligt dålig, och då snackar jag inte bara om texterna. Det är på tok för retro; ett alldeles förfärligt onödigt återblickande. Låtar som ”Where Are We Running?” och ”California” framstår som ihopklistrade retroäventyr som inte passar in i det årtionde Kravitz vill ha dem i – av den enkla anledningen att de inte låter äkta. Det är bara trams.

Det finns väl inget mer att säga. Lenny Kravitz har gjort en hel del bra plattor – inte minst i början av karriären – men den här är inget annat är ett hopkok av fånigt retrotrams. Att Jay-Z sedan dyker upp i ”Storm” mot slutet gör inte det hela bättre. Inget ont om Jay-Z men det funkar liksom inte utan känns bara ….. ehhh ….. vad  är det nu man brukar säga ….. ehh …. jo … påklistrat. Ord och inga visor, jag vet. Men det är så det låter.

Citatet: ”I don’t wanna be a star, just want my chevy and an old guitar, I don’t wanna be a star – I don’t need the fat cigar” (I Don’t Want To Be A Star)