Hem

CD: Secret Society – Europe (2006)

Lämna en kommentar

Secret Society/Always the Pretenders/The Getaway Plan/Wish I Could Believe/Let the Children Play/Human After All/Love Is Not the Enemy/A Mother’s Son/Forever Travelling/Brave and Beautiful Soul/Devil Sings the Blues

Producent: Europe Skivbolag: Sanctuary Records

_____________________________________________________

Den här hade jag totalt glömt bort! Andra Europeplattan sedan återföreningen där bandet inleder med ett helknäppt titelspår där textraden ”running against the law and against the time” upprepas likt ett mantra för att sedan avslutas med ”just like a secret society”. Ehhhh, ganska onödigt att slösa bort ett titelspår på rena skåpmaten.

Men vi skiter i titelspåret, okej!? Det här är riktigt bra faktiskt. Tyckte väl att den var svagare än föregångaren när den kom ut men så här i backspegeln inser nog även jag varför den här plattan fick bättre recensioner än Start From The Dark. Låtmaterialet är aningen starkare känns lite mer Europe.

Om jag ska klaga på någonting så får det bli det fantasilösa riffet i ”Let The Children Play”. Och den där barnkören som dyker upp i refrängen låter bara lökig. Vem f-an kom på det ( förmodligen Joey)? Men annars allt väl; inte minst i fartigare saker som ”Always The Pretenders” och ”Love Is Not The Enemy”, och så har midtempolåtarna (”Human After All”, ”Forever Travelling”) växt för varje genomlyssning.

Citatet: ”Maybe we ran the lights, somehow we caused a scene, maybe we learn to fight, as part of our routine” (Always The Pretenders)

DVD: Live From The Dark – Europe (2005)

Lämna en kommentar

DVD 1: Konsert: Got to Have Faith/Ready or Not/Superstitious/America/Wings of Tomorrow/Let the Good Times Rock/Animal Crossing/Seven Doors Hotel/Hero/Wake Up Call/Sign of the Times/Milano/Girl From Lebanon/Carrie/Flames/Yesterdays News/Rock the Night/Start from the Dark/Cherokee/Final Countdow

DVD 2: Bonusmaterial: Behind The Tour (dokumentär)/Intervjuer med bandmedlemmarna/Extralåtar från soundcheck: Spirit of the Underdog/Heart of Stone samt musikvideos till Got to Have Faith/Hero

Speltid: 240 min

___________________________________________________________________

En riktigt bra liveupptagning med ett ganska nyligen återförenat Europe från klassiska Hammersmith i London. Kanske känns det något lågbudget stundtals då de förmodligen körde en mellanvariant och inte använder allt för många kameramän. Men det är ju smådetaljer – för visst är det en bra konsert.

Jag gillade verkligen comebackplattan Start From The Dark och här bjuder de på hela fem låtar från denna platta. Men visst, nu har det gått några år och de har ju inte riktigt åldrats som de där gamla klassikerna. Undantaget heter väl just ”Start From The Dark”, som nog är den enda som finns med i bandets liveset idag. Men här står sig dessa låtar ganska bra gentemot de gamla, inte minst ”Flames”.

Det tänder självklart till lite extra i gamla godingar som ”Superstitious”, ”Wings of Tomorrow”, ”Scream of Anger” och ”Rock The Night”. Personligen tycker jag att ”Ready or Not” funkar fantastiskt mycket bättre live än på skiva – en liten överraskning där alltså. Kul även att de gräver fram bortglömda och undanskuffade ”Yesterdaze News” som aldrig fick plats på den den där sista plattan innan återföreningen.

Inte mycket mer att säga. Grymt bra liveband. Joey Tempest har det fotfarande då han sjunger riktigt bra och tar scenen som om det vore Final Countdown-turnén. Sedan har de ju John Norum. Vad ska man säga? Om han var bra då så är han bättre nu; galet bra gitarrist som gör minst halva jobbet.

För att vara lite aktuell kanske jag också ska nämna att Europe snart är skivaktuella. Bag of Bones heter tydligen kommande plattan. Ja, den titeln känns inte speciellt spännande (än mindre omslaget) och jag hoppas verkligen inte att första smakprovet ”Not Supposed To Sing The Blues” är representativt för resten av plattan. Där sjunger Joey i sömnen och Norum har letat fram sitt tröttaste och mest slitna riff. Mer än så kan vi faktiskt kräva.

Men strunt i det nu – koncentrera dig på klippet nedan. Där hittar du nämligen konserten i sin helhet! Bara att luta sig tillbaka och njuta av Norum och Co.

Citatet: ”The race is on”

DVD: Live At Shepherd’s Bush, London – Europe (2011)

Lämna en kommentar

LAST LOOK AT EDEN/THE BEAST/ROCK THE NIGHT/SCREAM OF ANGER/NO STONE UNTURNED/CARRIE/THE GETAWAY PLAN/GUITAR FEATURE: THE LONER (TRIBUTE TO GARY MOORE)/SEVENTH SIGN/NEW LOVE IN TOWN/LOVE IS NOT THE ENEMY/MORE THAN MEETS THE EYE/DRUM FEATURE/ALWAYS THE PRETENDERS/START FROM THE DARK/SUPERSTITIOUS/DOGHOUSE/THE FINAL COUNTDOWN

Extramaterial: liveupptagningar från bandets konserter på Hovet och Gröna Lund samt extra livecd.

Producenter: Europe & Christer Wedin Speltid: 150 min

________________________________________________________________________

En relativt nyinköpt DVD. Köpte den i och för sig för flera månader sedan men det är först nu jag haft tid att titta igenom den. Att Europes senaste skiva Last Look At Eden var en succé är väl ingen underdrift, de fick ju till och med fram en radiohit. Bandet turnérade också flitigt, och jag såg två av spelningarna på denna turné (på grönan och Hovet). Nyligen genomförde de även en tältturné med tråkmånsarna Takida (ja, stäm mig – för helvete) och tidigare i år drog bandet till England under turnérubriken Balls ‘n’ Banners Tour. Det är just en konsert från denna vända DVD:n dokumenterar.

Kanske beror det på att jag redan sett två spelningar som inte skiljer sig speciellt mycket från denna? Jag blir iallafall inte tokimponerad av detta. Men det är bra – Europe är ett rockband i världsklass, helt klart. Tycker bara att låtlistan kunde varit roligare. Kul att de vågar ta med nya låten ”Doghouse” och att de drar fram gamla dängan ”More Than Meets The Eye”. Även nyare låtar som ”Always The Pretenders” och ”Start From The Dark” håller måttet men att bygga ut ytterliggare med två ganska likartade spår från Secret Society-plattan blir lite väl träigt. Låtarna från senaste plattan känns dock helt rätt, bortsett ”No Stone Unturned” som de överskattar och bygger ut med ett tradigt intro – det är ingen stor låt.

Som vanligt dominerar John Norum och Joey Tempest svingar stativet och har rösten i behåll. Jag kan vara utan trumsolot (kul grepp men inte speciellt underhållande) men Norums hyllning till Gary Moore faller helt på plats. Värdigt, liksom. Jag skulle dock gärna byta ut ett par spår och ersätta dem med gamla godingar som ”Heart of Stone”, ”Sign of The Times” och ”Ready or Not”. Men man kan ju inte får allt. Och sedan är jag ju lite petig nu.

Det här är alltså en riktigt bra DVD även om låtlistan har en del att önska. Den visar dock att Europe fortfarande har mycket kvar att ge, och förmodligen är de ett bättre liveband nu än för tjugo år sedan (såg dem ju även då men minnet sviker och jag kan inte riktigt avgöra vad som i så fall är bättre).

Bonusinfo: nyligen blev det känt att Europe spelar in sin nya platta tillsammans med storproducenten Kevin Shirley, som jobbat med giganter som Iron Maiden, Aerosmith och många andra. Det kan blir riktigt bra.

VinylEP: On The Loose – Europe (1985)

Lämna en kommentar

Sid ARock The Night

Sid B: On The Loose / Broken Dreams

Producent: Europe & Joey Tempest Skivbolag: Epic

____________________________________________________________________

Ett litet minisoundtrack hittar man undangömt. Ha ha ha! En EP i singelformat (ja, det är ju två låtar på b-sidan). Två av låtarna återfinns även på Europes succéplatta The Final Countdown – fast i andra versioner (iallafall gäller detta titelspåret).  ”Broken Dreams” har däremot inte givits ut på nån annan Europeplatta och det finns ju en naturlig förklaring till detta – det är ju ingen höjdarlåt dirket. Jamen lyssna själva!

Filmen minns ni kanske? En kortfilm för skolungdomar ska tilläggas, skapad av Staffan Hildebrand (som också gjorde filmen G) med en hjälpande hand av LO. Ha! Storyn är simpel; svetsande pojke gillar flicka som tidigare varit tillsammans med rockstjärnan Joey Tempest. Svartsjuk och full ballar pojken ur på en Europekonsert men som tur är rycker skyddsombudet (!) Frasse in, spelad av Jerry Williams, och lyckas övertala pojken att lösa konflikten genom att prata istället. Fint va?

Och nu bjuder jag på lite nostalgi. Slå er ner och titta på hela filmen. Ja, ni behöver inte ens lämna bloggen – det är bara att klicka sig vidare när ni tagit er igenom första klippet. Mycket nöje!

Citatet: ”Katrineholm? Jag känner en dam där.”

Citatet: ”A working class hero is something to be”

Citatet: det finns väl ingen tjej som kan hänga på en sån jävla strulputte som dej, va … det får du väl haja?”

CD: Different Phases – Paulo Mendonca (1993)

Lämna en kommentar

Chocolate Chip & Chicken Bone/If You Want My Love/Just In Case/Different Faces/Brother/Get On Up, Come On In/The Powerhungry/3rd Leg/People/Don’t Go Where Your Soul Won’t Shine

Producent: Mic Michaeli Skivbolag: Polygram

_____________________________________________________________________________

Jösses vad bra den här skivan är! Och alldeles totalt bortglömd är den också. Paulo Mendonca var väl på gång nån gång på 90-talet, och här har vi hans andra platta – från vilken hiten ”If You Want My Love” kanske känns igen? Nähä, inte det. Nåja, jag sade ju att det här bar en bortglömd skiva.

Klicka på låtlistan ovan och njut av det funkiga svänget. Det svänger något oerhört! Ja, jag kan iallafall inte stå still när ”Just In Case”, ”Get On Up, Come On In”, ”3rd Leg” och ”People” drar igång. Snacka om snärtig inledning i ”Chocolate Chip & Chicken Bone” och om du inte drar fram luftbasen i ”If You Want My Love” – ja, då har du inga tummar.

Såg Paulo Mendonca live i Malmö på 90-talet och det var helt jävla sjukt bra. Bandet bara vräkte ur sig funkiga riff i den lilla pianobaren men eftersom publiken bestod av 88% snubbar och 99% musiker så var svänget i publiken inte speciellt enormt. Det stods och stampades takten med armarna i kors, vilket Paulo mycket riktigt uppmärksammade. Men hur han än försökte få igång publiken så blev det bara enstaka huvudsvängningar till svar och kanske en ”tummen upp”.

Han tappade dock bort sig på uppföljaren och försvann helt efter det, men jag lyckades googla fram att han idag arbetar som producent och låtskrivare. Dags för en ny platta snart, eller?

Bonusinfo: plattans producent heter konstigt nog Mic Micaeli – ja, det är snubben i ganska välbekanta orkestern Europe.

LP: Out of This World – Europe (1988)

Lämna en kommentar

Sid 1: Superstitious/Let the Good Times Rock/Open Your Heart/More Than Meets the Eye/Coast to Coast/Ready or Not

Sid 2: Sign of the Times/Just the Beginning/Never Say Die/Lights and Shadows/Tower’s Callin’/Tomorrow

Producent: Ron Nevison Skivbolag: Epic

_________________________________________________________________________________

Bortsett gospelintrot till ”Superstitious” så det här egentligen inte så dåligt. Ja, ”inte så dåligt” är ju relativt men när den här skivan släpptes kändes den inte helt hundra. Fast å andra sidan känns föregångaren inte speciellt bra idag och när jag nu lyssnar igenom Out of This World för första gången på väldigt länge är den bättre än jag minns den.

Vad som är viktigt att påpeka är nog dock att bandet här hade förlorat sin stora stjärna John Norum men att de faktiskt ersatte honom med en annan gitarrhjälte. Sett ur dagens perspektiv så har nog Kee Marcello fått stå lite vid sidan om – men här levererar han hur många klassika gitarrsolon som helst. Det mest påtagliga är nog Beverly Hills 90210-introt i ”Let The Good Times rock” men Kee Marcello visar sig vara en pålitlig strängbändare även i låtar som ”Ready or Not” och ”Sign of The Times”.

Men visst, det är aningen mer popmusik på den här plattan. Fler smetiga keyboardmattor som fyller ut och vill angöra FM-bandet. Men ändå, när jag nu lyssnar så känns det inte fullt så illa som då det begav sig. Det måste vara åldern, eller?

Citatet: ”and if a mirror should break it’s easy to take” (Superstitious)

Vinylsingel: We Will Be Strong – John Norum featuring Joey Tempest (1992)

Lämna en kommentar

Sid A: We Will Be strong

Sid B: Free Birds In Flight (Instrumental)

Producent: John Norum, Wyn Davis Skivbolag: Epic

______________________________________________________________________________

Sitter och slölyssnar på en ny platta med John Norum och kommer på att jag faktisk har en singel med John Norum. Ha, trodde aldrig att jag skulle skriva följande rader någonsin: jag har köpt en singel med John Norum. Ha!

Det var ju så att Joey Tempest återförenades i en duett med Norum då denna hoppat av Europe några år tidigare. Låten blev kanske en mindre hit men om sanningen ska fram, och det ska den ju, så är detta ingenting ni kommer att lägga till i era Spotifylistor. Skivan som den här låten är med på, Face The Truth,  är dock något bättre, kanske främst för att den store Glenn Hughes sjunger på resten av låtarna – och då gör det inte så mycket att låtarna haltar för Glenn har ju rösten.

Ingen skugga över Tempest dock, men låten ….. näe!

Gott så – som sagt, allt ska ut på bloggen! Och jag kan rekommendera Norums senaste soloplatta Play Yard Blues.

Citatet: ”Oh is it true, it’s down to me and you”

LP/CD: Too Fast For Love – Motley Crue (1982)

Lämna en kommentar

Live Wire/Come On and Dance/Public Enemy #1/Merry-Go-Round/Take Me to the Top/Piece of Your Action/Starry Eyes/Too Fast for Love/On With the Show

Producent: Michael Wagener Skivbolag: Elektra

_____________________________________________________________________________________

Det var den här debutplattan jag köpte på den där Europekonserten men det var ett tummat ex av grannens Shout at The Devil som fick mig att börja lyssna på Mötley Crue. Too Fast For Love köpte jag alltså ett bra tag senare – och senare köpte jag upp den även på cd.

Det här är bandets bästa skiva, utan tvekan. De kanske snitsade till både soundet och looken på efterföljaren Shout at The Devil men därefter blev det lite för tjockt med smink och andra attiraljer. Främst gillar jag den för att det är det ärligaste bandet gjort. Det är något speciellt med Vince Neils röst på den här plattan; han låter som en liten skolpojke och framstår nästan som en sångare. Sedan har vi ju Mick Mars, som redan på den här tiden såg ut som en gammal gubbe och man undrade vad fan han gjorde i bandet – men ingen kan spela lika kantigt och osexigt som Mick Mars. Här lägger han ut det ena stelopererade riffet efter det andra, vilket är helt underbart (lyssna bara på ”Come On and Dance”). Att det svänger är ju Tommy Lees förtjänst, endast. Killen kan lira svängigt! Och Nikki Sixx, vad gjorde han förutom at se cool ut och tända eld på sina egna stövlar? Tja, han skrev merparten av låtarna.

Klassisk hårdrocksplatta i snygg förpackning alltså. Om jag måste singla ut favoriter så får det bli ”Too Fast ForLove”, ”Live Wire” (koskälla för böveln) samt ”On With The Show” ( Tommy Lee on steroids). Grymt bra platta! Och nu för tiden är väl Mötley Crue kult och folk går till konserterna och blir besvikna, men Mötley har liksom aldrig varit ett stort liveband. Trots att jag var ett stort fan då jag så dem live runt 89 insåg jag också att det inte var världens bästa liveband jag hade framför mig. Men det var coolt när Tommy Lee snurrade runt i 360 grader hängandes i en jättelik arm som skjöts ut över scenen under trumsolot. Och det räckte långt!

Svaret: Ja, omslaget är en liten hyllning till Rolling Stones Sticky Fingers

Ps: Ni minns väl Anders Tengner? Vad hände med honom förresten?

LP: The Final countdown – Europe (1986)

Lämna en kommentar

Sid 1: The Final Countdown/Rock the Night/Carrie/Danger on the Track/Ninja

Sid 2: Cherokee/Time has come/Heart of Stone/On the Loose/Love Chaser

Producent: Kevin Elson Skivbolag: Epic

_________________________________________________________________________________

Jag gillar verkligen Europe, inte minst sedan de återförenats, men det här är inte bandets bästa stund. Det är för mesigt och radioanpassat. Men det lönade sig för utan det framgångsrika titelspåret så hade Europe varit botglömda idag, men tack vare den är de iallafall en fotnot i rockhistorien. Och så är väl ”The Final Countdown” Joeys pensionsförsäkring, för vem kan inte nynna den i sömnen?

Fem singlar lyckades de iallafall krama ur den här; där högstadietryckaren ”Carrie” oförklarligt blev en jättehit, inte minst i USA. Personligen tycker jag att ”Heart of Stone” är en bortglömd liten pärla och att ”Ninja” måste vara Joey Tempest allra fånigaste text.

Som ni ser är den här signerad! Jag har inte många signerade plattor men när gruppen besökte lokala skivhökaren kunde jag inte låta bli. Minns det konstiga i att de hade solglasögon på sig i den mörka butiken; och så tuggade Joey Tempest tuggummi och hade fulast handstil. På kvällen blev det konsert och när större band kommer till byn gör de en heldag av det hela; vilket innebar att ett tjugotal lokala förmågor värmde upp scenen innan de riktiga stjärnorna kom till skott. En riktigt seg startsträcka med andra ord. 

Tror att jag gick i mellanstadiet när jag såg den där konserten och minns den som riktigt bra, och några månader senare hade Europe erövrat hela världen. Över tjugo år senare ser jag bandet live igen (förra året) och den enda egentliga skillnaden var nog Joeys frisyr – annars vevade han runt med stativet och sjöng percis som förr. För att inte tala om John Norum som förmodligen blivit ännu bättre och nu är mer gitarrhjälte än någonsin förr.

Hur som helst, när jag lyssnar på den här sköljer träslöjdsminnen och högstadiediscon över mig likt en tsunami. Bra eller dåligt – vet ej? Och i den där sporthallen där jag såg Europe första gången hölls det även skivmässa, och på den köpte jag föremålet för nästa inlägg – debutplattan med gruppen jag tillägnade stora delar av högstadietiden till att dyrka. Vad kan de vara då?

Citatet: ”Nu ska vi spela!” (Cherokee)