Hem

CD: Gold – Ryan Adams (2001)

Lämna en kommentar

gold

New York, New York/Firecracker/Answering Bell/La Cienega Just Smiled/The Rescue Blues/Somehow, Someday/When the Stars Go Blue/Nobody Girl/Sylvia Plath/Enemy Fire/Gonna Make You Love Me/Wild Flowers/Harder Now That It’s Over/Touch, Feel and Lose/Tina Toledo’s Street Walkin’ Blues/Goodnight, Hollywood Blvd

Producent: Ethan Johns Skivbolag: Lost Highway Records

___________________________________________________________________________________________

Det sägs att Ryan Adams kastat ut folk från sina konserter då någon överförfriskad i publiken, som en liten humoristiskt gest till att han många gånger förväxlats med en viss Bryan, ölrusigt hojtat efter ”Summer of 69”. Lite fånigt kan tyckas, men det där var nog mest när han krökade. Adams har lagt av med både droger och alkohol sedan några år tillbaka och är nog inte lika stingslig längre. (OCH: för att visa Ryan respekt struntar jag att tagga Bryan i detta inlägg.)

Nåväl, man kan säga att Gold är ett mästerverk. Det är iallafall den platta jag använder som måttstock för att bedöma om en Adamsplatta är bra eller mindre bra. Det här är definitivt min favorit med honom och jag tror inte att han har fått till en jämnare samling låtar sedan denna. Många fantastiska låtar har det blivit, men inge lika helgjutna plattor som Gold.

Tror också att denna, hans andra soloplatta, blev det stora genombrottet med låtar som ”New York, New York”, ”Firecracker”, ”Answering Bell” och ”La Cienega Just Smiled” – som också inleder plattan (just i den ordningen). På ”Answering Bell” gästar även Adam Duritz från Counting Crows med ett skönt bakgrundsmässande.

Sviten med topplåtar slutar dock inte där utan fortsätter mer eller mindre genom hela platta. Fast med några dalar såklart. Det är dock skönt att han kränger iväg ett tiominutersjam i ”Nobody Girl” och får till ett fett rocksväng i ”Enemy Fire”. Det som sticker ut här blir alltså inte udda eller dåligt.

Sedan är frågan om han inte är som allra allra bäst i avskalade nummer som ”Sylvia Plath” och ”When The Stars Go Blue”. Inte minst i den senare. Fast det klart, det ena ger ju det andra; men andra ord – en smått perfekt samling låtar i den lite mer nyodlade och moderna countryrockfåran.

Gott så!

Citatet: ”Did I slip? I know I stumbled.” (Answering Bell)

Annonser

CD: Never seen The light of Day – Mando Diao (2007)

Lämna en kommentar

If I Don’t Live Today, Then I Might Be Here Tomorrow/Never Seen the Light of Day/Gold/I Don’t Care What the People Say/Mexican Hardcore/Macadam Cowboy/Train On Fire/Not A Perfect Day/Misty Mountains/One Blood/Dalarna

Producent: Björn Olsson Skivbolag: EMI

_____________________________________________________________________

Jag hade avfärdat Mando Diao, tyckte att de inte passade mig. Ett skränigt The Hives-light, typ. Men så hörde jag den här skivan och insåg redan efter någon låt att jag underskattat dem. Det här är nämligen riktigt bra, inte minst om man tänker ”för att vara svenskt” – och så tänker man ju ibland.

Dessutom är medlemmarna unga nog att komma undan med att allting låter som någonting annat; något man hört tidigare. Jag tror iallafall att de är ganska unga – fast jag kanske har fel. Hur som helst, det är de direkt omedelbara pomelodierna som fångade in mig. Gillar dessutom sångarens röst och låtarnas arr – så det är inte mycket att bråka om.

Förmodligen beror min upptäckt av detta band på att de starkaste låtarna ligger först på plattan. De tre första låtarna är helt klart bäst, därefter blir det lite jämntjockt – men jag uppskattar det som bryter av, som flummiga ”Macadam Cowboy” och sköna avslutande instrumentalaren ”Dalarna” (ja, instrumentalt bortsett ”hummandet” och ”lallandet”)  som sträcker ut sig och tar plats i nästan åtta minuter.

Oväntat bra – och svenskt, som sagt. Fastnade faktiskt härom veckan framför en konsert med Mando Diao (tror att det var MTV Unplugged, fast det kändes ganska pluggat) och måste säga att det var riktigt bra. Verkar som om de har en riktigt stark samling låtar i ryggen, förutom denna platta.

Citatet: ”la la la la la la la la la lala la la laaa, la la la la la la la lala laa laaa” (Gold)