Hem

DVD: Explodera Bateria! – Håkan Hellström (2003)

Lämna en kommentar

explodera

Mitt Gullbergs kaj paradis/Uppsnärjd i det blå/Gråsparven när hon sjunger/Den fulaste flickan i världen/Minnen av aprilhimlen/Ramlar/En vän med en bil/Förhoppningar och regnbågar/Det är så jag säger det/Rockenroll, blåa ögon – igen/Känn ingen sorg för mig Göteborg/Kom igen Lena!/Nu kan du få mig så lätt/Vi två, 17 år

Speltid: 105 min

___________________________________________________

Jag tror bestämt att det är slut nu. Flera års bloggande blir en vana – så det är lite vemodigt att skriva detta inlägg men allting måste ha ett slut, även skivhyllan.

Det finns ingen som helst tanke med att detta sista inlägg blir en DVD med Håkan Hellström, det bara blev så. Och kanske är det till och med så att jag faktiskt har ytterligare några skivor kvar men jag säger som kungen; ”det är dags att vända blad och gå vidare”.

Det här är en fantastiskt bra DVD – om du gillar Håkan. Här får du honom i början av karriären när han nätt och jämnt fått av sig sjömanskostymen och han i all sin oskuldsfullhet berusar publiken med sin förvånade och minst sagt förundrande uppsyn; att lilla han blivit så stor. Sådär håller han på fortfarande men aldrig har det känts lika ärligt. Han var nog allra bäst här, Håkan.

Det kan ta slut i morgon eller hålla på för alltid, ibland är det så. Det är så jag säger det!

Tack ska ni ha alla goa bloggläsare som läst och kommenterat mina inlägg genom åren – har uppskattat både ris och ros. Och ni tror väl inte att man bara kan ta bort ett bloggberoende sådär hur som helst? Nej, som jag sade – vänder blad och går vidare med ett nytt bloggprojekt. Detta presenteras här på bloggen inom kort. Eller senare. Den som lever får se. På återseende! /Andreas

 

Annonser

CD: Ett kolikbarns bekännelser – Håkan Hellström (2005)

Lämna en kommentar

Jag har varit i alla städer/Brännö serenad/En midsommarnattsdröm/Dom kommer kliva på dig igen/Bara dårar rusar in/Hurricane Gilbert/Gårdakvarnar och skit/Magasingatan/Vaggvisa för flyktbenägna

Producent: Björn Olsson & Håkan Hellström Skivbolag: EMI

___________________________________________________________

Jag är ganska övertygad om att det var med Ett kolikbarns bekännelser Håkan Hellström verkligen bevisade någonting. Det här var hans tredje skiva. Hajpen var över, och om han hade kunnat rida på nån slags svallvåg sedan debuten så hade den definitivt ebbat ut vid det här laget. Det var upp till Håkan att bevisa att han var värd alla plus och fina recensioner – om han skulle vara kvar eller inte. Och det gjorde han verkligen.

Den här skivan går givetvis inte att jämföra med debutplattan men Ett Kolibarns bekännelser är en av Håkans allra bästa skivor. Det var med den här skivan jag förstod att Håkan var mer än ett uppblåst fenomen från Göteborg. Han kunde verkligen skriva låtar och dessutom visar han här en helt annan bredd än på tidigare alster. Plattan innehåller också sex av Håkan Hellströms allra bästa låtar någonsin:

1. ”Gårdakvarnar och skit” 2. ”Dom kommer kliva på dig igen” 3. ”En midsommarnattsdröm” 4. ”Hurricane Gilbert” 5. ”Brännö serenad” 6. ”Jag har varit i alla städer”

I den ordningen, mer eller mindre. Med viss reservation för ”Hurricane Gilbert” som byter plats med jämna mellanrum och seglar gärna upp på en förstaplats. Och sedan får vi ju inte glömma de andra låtarna, de är också bra!

Även om jag nu placerat den på plats nummer sex, så det nog ändå i inledande ”Jag har varit i alla städer” som han bevisar allra mest. Det är en snudd på pampig och lite upplåst inledning med dramatiskt pianointro. Och folk har ju alltid klagat på Håkans sångröst, och här sjunger han värre än någonsin – men trots detta blir det bättre ändå. Här kastar han sig ut utan säkerhetslina och fraserar och slänger ut textrader man inte borde kunna komma undan med. Och så fortsätter det skivan igenom! Han sjunger ”Pojkar, jag har sett allt det som en gång brann men sen blev kallt” och hur han ”fick lift ner till Malmö på ett statoilflak” och om hur ”himmlen är gjord av sten” och alla broar han bränt. Och så den mäktiga elegin om gitarristkompisen i ”Hurricane Gilbert”: ”Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig … alla talar om dig, Hurricane, åh Hurricane”.

Det här är en smått fantastisk skiva helt enkelt! En poetisk palett fylld med Hellströmska formuleringar och fraseringar – och jag älskar varje sekund av det!

Citatet: ”Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er” (Brännö serenad)

CD: För sent för Edelweiss – Håkan Hellström (2008)

Lämna en kommentar

 

Tro och tvivel/För en lång lång tid/Zigenarliv Dreamin/Kärlek är ett brev skickat tusen gånger/Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din/För sent för edelweiss/Kär i en ängel/Sång i en buss på villovägar/Dom fyra årstiderna/Långa vägar/Flyg du lilla fjäril/Inte skyldig nån nåt

Producenter: Håkan Hellström & Jocke Åhlund Skivbolag: EMI

________________________________________________________________________ 

Jag köper sällan skivor. Nu för tiden alltså. Minns inte när jag slutade, men de senaste fem åren har jag inte köpt i närheten av så många skivor som på åttio- och nittiotalen. Och det finns ju sin naturliga förklaring till detta – inte minst idag då det finns tjänster som Spotify, Wimp och Grooveshark. Dessutom har jag förvandlas från en sån som verkligen vill hålla i skivan och ha den till en sån som bara tycker att den tar plats. Vad ska jag med plasten till nu?

Håkan Hellströms För sent för Edelweiss köpte jag dock. Förbeställde den faktiskt hos Bengans – den första jag någonsin beställt i förväg. Tyckte att han var värd det, för jag gillar verkligen Håkan Hellström och tycker att han är fantastisk och faktiskt känns äkta hela vägen. Såg honom även på förra turnén och kan bara säga: om du någonsin får chansen att se Håkan live – ta den. Ska försöka se honom igen i sommar.

Nåväl, den här skivan kändes till en början överproducerad och lite krystad. Som om de försökt lite väl mycket, och så kan jag tycka att vissa låtar – som t.ex. ”Sång i en buss på villovägar” – kanske inte riktigt håller måttet, även om det oftast är charmigt. Men det mesta är ruskigt bra; inte minst inledande ”Tro och tvivel”, ”För en lång tid” och ”Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din” (puh, lång titel där). Sedan får de till ett grymt Motown-häng i ”Kär i en ängel” och fraseringen är inte att leka med. Det är liksom bara Håkan som kommer undan med at uttala ”ängel” på det sättet – och så retar det säkert gallfeber på vissa.

Det är nästan otroligt hur Håkan har lyckats hålla sig kvar och hållt så hög nivå sedan debuten för över tio år sedan. Han blir liksom inte sämre utan bygger på låtarkivet och har utvecklats till en artist med en mängd klassiker i bagaget. Ta bara titelspåret ”För sent för Edelwiess”. Frågan är om det inte är hans bästa låt någonsin? Den är liksom redo för visböckerna och snart kan de stå där och sjunga den på skolavslutningarna.

Citatet: ”Allt är försent, försent för vin försent för kärlek ren som snö /Inatt finns ingen väg tillbaks” (Försent för Edelweiss)

CD: Känn ingen sorg för mig Göteborg – Håkan Hellström (2000)

Lämna en kommentar

Känn ingen sorg för mig Göteborg/En vän med en bil/Ramlar/Nu kan du få mig så lätt/Vi två, 17 år/Uppsnärjd i det blå/Jag var bara inte gjord för dessa dar/Magiskt, men tragiskt/Atombomb/Dom dimmiga dagarna

Producent: Mattias Glavå, Håkan Hellström Skivbolag: Virgin

_______________________________________________________________________________________

Jag minns allra första gången jag hörde Håkan Hellström. Jag satt i bilen när det där svajiga gitarrintrot drog igång och Håkans ”ge mig arsenik” bröt radiovågorna. Jag visste inte vad jag skulle tro. Var det på riktigt eller på skämt? Den där desperata rösten fick min totala uppmärksamhet och sedan när de där sambatrummorna drog igång tillsammans med ett ”lillebror bli inte som jag när du blir stor” var jag helst fast och bara genom att skriva den där textraden känner jag hur nackhåren reser sig. Redan där, i bilen, kändes det som om jag var med om någonting stort och jag kan utan tvekan säga att ingenting, absolut ingenting, har varit i närheten av att beröra mig lika mycket sedan dess. Och om någon har varit i närheten av att komma nära så har det ofta varit Håkan själv som efter denna platta bara gått från klarhet till klarhet.

Det där var tio år sedan, men det känns som igår. Håkan Hellström kom från ingenstans; slog undan benen på mer eller mindre hela Sverige och fick popsnören och andra särarter att bilda fan club. De turades om att hylla honom och skrek ut sin lycka i feta poprubriker. Aftonbladets Per Bjurman trängde sig t.om. upp på scenen och kysste en något omtumlad Håkan. Och jag förstår dem allihopa för det här är 2000-talets allra bästa svenska skiva och fortfarande får jag rysningar och blir alldeles till mig varenda gång jag sätter på Känn ingen sorg för mig Göteborg.

Det är en komplett skiva, och ni kan komma med hur mycket ”han kan inte sjunga”, ”han snor från Morrissey” eller ”det är väl alldeles uppenbart att ”Uppsnärjd i det blå” är en direktöversättning av Bob Dylans ”Tangled Up In Blue” ni vill – för det spelar ingen roll. Håkan gör det till sitt eget, och dessutom har den där Morrissey aldrig berört mig  så mycket som killen i sjömanskostym. Han fick musiken att verka på allvar; precis så där som det ska vara. Det han säger och uttrycker i sina texter känns mer äkta och mer ärligt än någonting jag hört tidigare.

Lyssna på det drömliknande riffet i ”En vän med en bil”, fylleeuforin i ”Ramlar”, efterfestångesten i ”Nu kan du få mig så lätt”, den svävande och lite svajiga tonårsångesten i ”Vi två, 17 år” och låt dig ryckas med av Håkans ”och dekadensen är hård” i ”Uppsnärjd i det blå” medan slagverks- och blåsattacken i ”Jag var bara inte gjord för dessa dar” får dig att dansa barfota i gräset och du fortsätter att ”dansa med en flicka” medans trummorna drar upp tempot i ”Magiskt, men tagiskt” och sedan landar du utmattad i gräset tillsammans med ”Atombomb” och låter trumpetslingan i ”Dom dimmiga dagarna” fullkomligt ta över dig.

Det är vackert! Det är stort! Det är större än både du och jag – det är sånger om livet och kärleken och om att vara på väg någonstans och vart allt och alla tar vägen. Som Håkan själv sjunger: ”Ta mig till kärlek ta mig till dans, ge mig nåt som tar mig någonstans – för jag vill veta om kärlek finns”.