Hem

CD: Nine Lives – Aerosmith (1997)

Lämna en kommentar

Nine Lives

Nine Lives/Falling in Love (Is Hard on the Knees)/Hole in My Soul/Taste of India/Full Circle/Something’s Gotta Give/Ain’t That a Bitch/The Farm/Crash/Kiss Your Past Good-Bye/Pink/Attitude Adjustment/Fallen Angels

Producent: Kevin Shirley & Aerosmith Skivbolag: Columbia

__________________________________________________________

Under de år jag vräkt ur mig åsikter på den här bloggen har jag dissat och hyllat, taggat inlägg ”skitplatta”, försökt beskriva känslan när man hör en fantastiskt platta och överskattat plattor å det grövsta. Mer eller mindre samtliga inlägg skrivna som av en impuls; vad jag just för stunden känner och tycker.

Ibland har jag läst dessa inlägg månader senare och tänkt ”hur tänkte jag där” men aldrig har jag ångrat något – för det var stundens ingivelse. Fast nu kom det sig att jag faktiskt ångrar ett utav alla dessa (över 666) inlägg här på bloggen, och det är just den här skivan. Jag avfärdade den nämligen med en enda mening, vilket jag ångrar – då det inte alls är rättvist.

Så, jag gör ett undantag: skriver om ett inlägg (men det är första och sista gången – dessutom låter jag det gamla ligga kvar). Och det är inte så att jag plötsligt tänker ändra åsikt! Nej, jag tycker fortfarande inte att det här är en av Aerosmiths bättre plattor men allting är relativt, eller hur? Om vi t.ex. delar in bandets livslängd i tre delar, ja då har vi ett 70-tal med sjukt sega och beroendeframkallande riff, ett 80-tal där bandet gled in i MTV-generationens vardagsrum och en slags klimaterieperiod där inte mycket spännande händer. Jag är osäker på om Nine Lives utgör slutet på mellanperioden eller starten på den sistnämnda, men i vilket fall står den sig ganska bra jämfört med allt bandet producerat under just den där sista perioden.

Allt detta slår mig nämligen när jag gör ett försök att lyssna på bandets senaste platta Music From Another Dimension, där allting låter daterat på ett dåligt sätt. Både låtarna, titlarna, och ljudbilden låter syntetiskt oinspirerade och osvängiga (vilket även omslaget skvallrar om). På Nine Lives är kanske inte låtmaterialet (eller omslaget) det bästa men visst är det skönt med en maffig ljudbild? Och det har producenten Kevin Shirley verkligen lyckats ratta fram.

Även om ljudbilden inte blir fullt lika stökig som inledande titelspåret lovar så är det på något sätt skönt att höra de feta pukrullningarna i ”Hole In My Soul”. Och gitarrerna sitter där de ska, måhända är det smörigt men det görs inte såna här plattor längre. Iallafall väldig sällan, för det säljs väl mindre plattor och man spelar in skiten så snabbt som möjligt. Och jag vet att det är motsägelsefullt och kanske låter dumt, men jag lyssnar mer på ljudbilden än på låtarna – ett påstående jag verkligen inte riktigt känner att jag bottnar i då det gäller musik, för oftast är det ju precis tvärt om.

Nåväl, ville liksom bara få fram det! För den intresserade kan tilläggas att detta är bandets tolfte platta och under de år som följt sedan dess har bandet bara släppt tre plattor (varav en är en coverplatta). Nine Lives var (vad jag minns) inte den succé bandet hoppats på men visst får de skylla sig själva med låtar som ”Aint That A Bitch” och ”Kiss Your Past Goodbye”? Fast de fick till en rejäl hit med nonsenslåten ”Pink”, och så tror jag nog att ”Falling in Love (Is Hard on the Knees)” överlevt och hamnat på en del samlingsplattor de senaste åren.

Citatet: ”Pink, it’s not even a question”

Annonser

DVD: Live At Shepherd’s Bush, London – Europe (2011)

Lämna en kommentar

LAST LOOK AT EDEN/THE BEAST/ROCK THE NIGHT/SCREAM OF ANGER/NO STONE UNTURNED/CARRIE/THE GETAWAY PLAN/GUITAR FEATURE: THE LONER (TRIBUTE TO GARY MOORE)/SEVENTH SIGN/NEW LOVE IN TOWN/LOVE IS NOT THE ENEMY/MORE THAN MEETS THE EYE/DRUM FEATURE/ALWAYS THE PRETENDERS/START FROM THE DARK/SUPERSTITIOUS/DOGHOUSE/THE FINAL COUNTDOWN

Extramaterial: liveupptagningar från bandets konserter på Hovet och Gröna Lund samt extra livecd.

Producenter: Europe & Christer Wedin Speltid: 150 min

________________________________________________________________________

En relativt nyinköpt DVD. Köpte den i och för sig för flera månader sedan men det är först nu jag haft tid att titta igenom den. Att Europes senaste skiva Last Look At Eden var en succé är väl ingen underdrift, de fick ju till och med fram en radiohit. Bandet turnérade också flitigt, och jag såg två av spelningarna på denna turné (på grönan och Hovet). Nyligen genomförde de även en tältturné med tråkmånsarna Takida (ja, stäm mig – för helvete) och tidigare i år drog bandet till England under turnérubriken Balls ‘n’ Banners Tour. Det är just en konsert från denna vända DVD:n dokumenterar.

Kanske beror det på att jag redan sett två spelningar som inte skiljer sig speciellt mycket från denna? Jag blir iallafall inte tokimponerad av detta. Men det är bra – Europe är ett rockband i världsklass, helt klart. Tycker bara att låtlistan kunde varit roligare. Kul att de vågar ta med nya låten ”Doghouse” och att de drar fram gamla dängan ”More Than Meets The Eye”. Även nyare låtar som ”Always The Pretenders” och ”Start From The Dark” håller måttet men att bygga ut ytterliggare med två ganska likartade spår från Secret Society-plattan blir lite väl träigt. Låtarna från senaste plattan känns dock helt rätt, bortsett ”No Stone Unturned” som de överskattar och bygger ut med ett tradigt intro – det är ingen stor låt.

Som vanligt dominerar John Norum och Joey Tempest svingar stativet och har rösten i behåll. Jag kan vara utan trumsolot (kul grepp men inte speciellt underhållande) men Norums hyllning till Gary Moore faller helt på plats. Värdigt, liksom. Jag skulle dock gärna byta ut ett par spår och ersätta dem med gamla godingar som ”Heart of Stone”, ”Sign of The Times” och ”Ready or Not”. Men man kan ju inte får allt. Och sedan är jag ju lite petig nu.

Det här är alltså en riktigt bra DVD även om låtlistan har en del att önska. Den visar dock att Europe fortfarande har mycket kvar att ge, och förmodligen är de ett bättre liveband nu än för tjugo år sedan (såg dem ju även då men minnet sviker och jag kan inte riktigt avgöra vad som i så fall är bättre).

Bonusinfo: nyligen blev det känt att Europe spelar in sin nya platta tillsammans med storproducenten Kevin Shirley, som jobbat med giganter som Iron Maiden, Aerosmith och många andra. Det kan blir riktigt bra.