Hem

DVD: Live i Linköping – Lars Winnerbäck och Hovet (2004)

Lämna en kommentar

live i linköping

Hugger i sten/Elden/Jag vill gå hem med dig/Kom/För den som letar/Min älskling har ett hjärta av snö/Dunkla rum/Nån annan/Aldrig riktigt slut/I Stockholm/Pollenchock och stjärnfall/Åt samma håll/Över gränsen/Tvivel (med Lisa Ekdahl)/Kom änglar (med Lisa Ekdahl)/Faller/Hum hum från Humlegården/Söndermarken/Du hade tid/Kom ihåg mig/Gråa dagar/Solen i ögonen

Extramaterial: Bakomfilm – intervju med Lars Winnerbäck/Kom änglar (med Hovet)/Kommentarer av Lars Winnerbäck och Hovet

Speltid: 3h 1min

_____________________________________________________________

Jag har sett Lars Winnerbäck live en jävla massa gånger och det har jag säkert tjatat om här på bloggen innan, så jag ska besvara er dessa anekdoter. Minns dock inte när jag såg honom sist, men det var en bra bit innan den här DVD:n spelades in.

Nu för tiden tycker jag att herr Winnerbäck är tristessen personifierad. Vet inte vad det är men han tycks stå still! Det händer inte mycket på Camp Winnerbäck. Likasamma. Och jag tror att det är precis därför jag slutat lyssna på Lasse. Han bara är! Slentrianmässigt sparkar han iväg en platta som fansen omfamnar och älskar, hur tråkig den än är.

Det här är däremot en riktigt bra konsert där Lindköpingsonen har kommit hem. Det kan tyckas att han är hemma redan innan start men i mångt och mycket beror det på bandet – Hovet. De är så jävla bra och lyfter den rödlätte trubaduren till oanade höjder. Fast det verkar han inte förstå då han avslutat samarbetet med Hovet.

Så, avslutningsvis – det här är en jävligt bra konsert! Men det beror på kompbandet, och jag förstår inte vad Lasse håller på med idag? Han borde ta sitt förnuft till fånga och samla ihop Hovet. Det är nämligen hans E Street Band.

Citatet: ” för ingen människa på jorden kan bestämma över ditt liv” (Hum hum från Humlegården)

Annonser

CD: Daugava – Lars Winnerbäck (2007)

Lämna en kommentar

Farväl Jupiter/Jag har väntat på ett regn/Innan mörkret faller/Om du lämnade mig nu/En tätort på en slätt/Om det blåser genom hallen/Min helande tröst/Jag fattar ingenting/Vad är det som bekymrar Sara Wehn/Kom hem nu/Gå på vatten/Tidvis

Producenter: Lars Winnerbäck & Ola Gustafsson Skivbolag: Universal

___________________________________________________

Sitter här och funderar på hur många plattor jag har kvar att skriva om och kommer fram till att det nog inte är så många. Och då jag sällan (läs aldrig) köper skivor nu för tiden så lär det inte fyllas på speciellt mycket. Det är alltså tunnsått i skörden just nu, men nog ska jag ta mig förbi prestigefyllda 600-inläggstaket? Är ju snart där nu!

Då får jag kanske skriva mitt sista jubileumsinlägg? Undrar var det ska handla om? Kanske om skivorna jag tappat bort? Jo, ni förstår att i minnet har jag skivor som jag en gång haft men av någon underlig anledning blivit av med. En minns jag jag faktisk att jag gjort mig av med, fast de är inte så många.

Minns hur jag gav bort King Diamonds Conspiracy till min kusin Kristoffer. Jo det är sant – jag gav bort en King Diamondplatta. Tänkte Mercyful Fate när jag köpte den men blev grymt besviken. Ett så häftigt omslag (eh, nåja) med ett så otroligt tråkigt sound. Temaplatta; snark zzzzz. Och när jag nu hittar den på Spotify skippar jag förbi orgelintrot och hamnar i något burkigt galoppriff trakterat av nån som säger sig inte kunna sova på nätterna. Konstaterar därmed att jag inte saknar den, tror att det var rösten som tog knäcken på mig.

Att jag sedan faktiskt slängt en skiva, ja det skäms jag verkligen för och om jag sedan berättar med vilken grupp så får jag väl förmodligen hatmejl av argsinta fans. Men okej, jag erkänner; det var nån Motörheadskiva med kladdigt målat omslag. Okej, jag kollade upp den och konstaterar att det var Another Perfect Day men vågar fan i mig inte lyssna på den. Kanske gjorde jag ett enormt misstag och kanske är det anledningen till att jag missta grejen med Lemmy och pojkarna?

Jag skulle givetvis skriva om den där Def Leppardskivan från 1980 som jag av någon konstig anledning blev av med. Ni vet den med lastbilen med gitarren på flaket. On Through The Night var det nog den hette. Fast den var ju inte så där jättebra även om omslaget var grymt snyggt.

Och nu sitter ni där och undrar vad allt detta har med Lars Winnerbäcks stentrista platta Daugava att göra? Ingenting alls! Absolut ingenting, men den är så galet tråkig att jag inte förmår skriva om den och istället improviserade fram ett kommande jubileumsinlägg. Fast nu känns det ju helt meningslöst att skriva det i framtiden. Doh!

Tja, det enda som är lite roligt med just den här skivan är det ironiska att ”Om du lämnade mig nu” – med åratal på Svensktoppen – är en duett med en vemodig Miss Li. Jag menar, hon är ju en artist som i alla andra fall tar på sig clownnäsan och sätter sig och hamrar fram en klyscha på pianot. Ett spralligt skämt rakt i ansiktet, och så blir hennes största stund en eftertänksam sidekick till en vemodig trubadur. Doh, igen!

Citatet: ”imorse hängde man Saddam, jag har ingen skuld i det, jag kan ha verkat lite tyngd eller nåt men det är nog sån jag är” (Jag väntar på ett regn)

CD: Med solen i ögonen – Lars Winnerbäck (1998)

Lämna en kommentar

Gråa dagar/Tvivel/Mamma är säkert nöjd/Idiot/Pacemaker/Pollenchock & stjärnfall/Att fånga en fjäril/Vinter över ån/Solen i ögonen/Med bussen från stan/Varning för ras

Producent: Johan Johansson Skivbolag: Universal

______________________________________________________________

Det här är nog den sista plattan med Lars Winnerbäck ut på bloggen, men dock den första jag hörde. Erkänner att jag hade rejäla fördomar gentemot den här rocktrubaduren (som jag då aldrig hört) men lät mig övertalas att hänga med på en konsert då jag gärna ville se Kjell Höglund, som agerade förband.

Den här skivan var precis släppt och när Lasse med band kom in på den lilla scenen i den trånga publokalen så var det nog högst trettiofem personer i publiken. Jag satt bara någon meter från Lasse. En vardagkväll i Trollhättan vill jag minnas. Och efter ett par låtar tyckte jag mig höra någonting utöver det vanliga. Hans berättelser om fröken Svår och hjärter dam satt kvar när vi lämnade lokalen och strax därefter skaffade jag plattan.

Med solen i ögonen är en riktigt bra Lasseplatta trots det något demotråkiga ljudet. På den här tiden hade han så mycket att säga att orden knappt fick plats i verserna. Som i ”Tvivel”, ”Idiot” och titelspåret. Mestadels vardagsbetraktelser, vinfyllor och ”lånade pengar med grå efterslängar”. Ja, och så ord som ”tandläkarväder”.

Jag har sett Lasse flera gånger live sedan dessa, och visst har han blivit en bättre liveartist med åren, men minnet från just den här första konserten sitter kvar lite extra. Undrar också vad han själv tycker om denna platta idag? Det finns faktiskt några bortglömda spår som jag inte tror att han spelat på flera år, som tidigare nämnda ”Idiot”, ”Mamma är säkert nöjd” och ”Med bussen från stan”. Många bra låtar på det stora hela som jag tror Lasse skulle göra ännu bättre om han framförde dem live idag.

Kändisspotting 1: Idde Schultz dyker upp som duettpartner i ”Att fånga en fjäril”.

Kändisspotting 2: Stefan Sundström spelar munspel

Citatet: ”han ska tvinga sin slarviga son att göra det där som aldrig blev av, som han aldrig hann med, som han aldrig fick gjort och han kommer att skylla på bussen från stan” (Med bussen från stan)

Fråga: vad hände med Stefan Sundström?

CD: Vatten under broarna – Lars Winnerbäck (2004)

1 kommentar

Se dig om/Det är visst nån som är tillbaka/Elegi/Jag är hos dig igen/Dom tomma stegen/Hjärter Dams sista sång/Stackars/Hon kommer från främmande vidder/Dom sista drömmarna del II/Mareld

Producent: Lars Winnerbäck Skivbolag: Universal

_____________________________________________________________________________________

Lars Winnerbäck ser ut som nån skitnödig kulturjournalist på det här omslaget. Denna avart som han förmodligen hatar, med flaskan i handen – jag undrar om det var meningen?

Nåja, här växlar han ner och lämnar kompbandet Hovet därhän. Avskalat mest hela tiden med gitarr, nåt piano och lite till. Och det funkar faktiskt riktigt bra även om plattan i sin helhet kanske blir lite väl sömnig. Allra bäst är nog ”Det är visst nån som är tillbaka”, Elegi”, ”Hjärter dams sista sång” och ”Mareld”. Ja, och så har vi ”Stackars” som är allra bäst – förmodligen en av Winnerbäcks bästa låtar.

Tro det eller ej, men jag har banne mig inte mer att säga. Det kan väl räcka så?

Citatet: ”Och stackars dom som stänger in sig – hundra dagar utan heder. Ja stackars dom som lever så, stackars dom som tittar på – hur märkligt kan man må?” (Stackars)

CD: Söndermarken – Lars Winnerbäck och Hovet (2003)

Lämna en kommentar

 

Faller/Åt samma håll/Min älskling har ett hjärta av snö/Över gränsen/Dunkla rum/Brustna hjärtans höst/Lång väg hem/Dom sista drömmarna/Timglas/Söndermarken

Producenter: Lars Winnerbäck & Hovet Skivbolag: Universal

____________________________________________________________________________

Mer svenskt! Den första låten jag hörde från den här plattan var ”Min älskling har ett hjärta av snö” och tänkte redan innan låten var slut att ”nu har han kört den där trubadurrocken för länge och borde komma med nåt nytt”. Lyssnade alltså aldrig på plattan då den kom, utan det var långt senare jag upptäckte den av en slump. Det visade sig vara en av Lars Winnerbäcks bättre plattor.

Alla låtarna är ju inte bra men här finns faktiskt något nytt. Tycker främst att kompbandet Hovet ska ha den äran och det är fullkomligt rätt att de får sin del av den berömda kakan och nämns på konvolutet. Jag undrar när Winnerbäck ska ta och samla ihop detta gäng igen? Det borde han göra för nu tycker jag verkligen att han trampat vatten bra länge.

Här finns visserligen dina vanliga Lasselåtar, som nyss nämnda exempel och inledande ”Faller”. Fast bättre blir det när Hovet får visa musklerna i låtar som ”Dunkla rum” och ”Åt samma håll”. Sedan tycker jag att avslutande titelspåret är en riktigt värdig final – med sina fjorton verser (eller hur många det nu är?). Där hittar han tillbaka till formen, ni vet då han hade så mycket att säga att orden knappt rymdes i verserna. Nu för tiden får han liksom ingen ordning på det alls, tycker jag.

Citatet: ”och nyponbuskar nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar” (Söndermarken)

CD: Kom – Lars Winnerbäck (1999)

Lämna en kommentar

Kom/Kom ihåg mig/I Stockholm/Du får mig/Du gamla fria nord/Måste vara två/Aldrig riktigt slut/Hugger i sten/Söndag 13.3.99/Tanken som räknas/Nästan perfekt/Fria vägar ut

Producent: Lars Winnerbäck Skivbolag: Universal

_______________________________________________________________________

Herr Winnerbäck behöver väl ingen egentlig presentation? Med framgångsrika folkparksturnéer och oändliga veckoplaceringar på Svensktoppen har han arbetat sig in i den svenska folksjälen. Finns det någon i det här landet som inte vet vem Lars Winnerbäck är?

Det här är Lasses bästa stund, om du frågar mig. Kom ligger precis mitt emellan visträsket och de där pösiga pianomattorna där Lasse och bandet står på breda Ulf Lundellben och sneglar på porträttfotot av E Street Band som hänger på väggen i replokalen. En lagom blandning av det svulstiga och ratchshandet på den akustiska guran. Efter den här plattan blev det lite enklare, lite mer uppsvällt och lite tråkigare.

Här tar fortfarande texterna plats, och ibland har han så mycket att säga att orden knappt får plats i verserna utan stavelserna snubblar fram innan refrängen. Här hittar du radioplågan ”Kom ihåg mig”, den Lunndellska men ändock sköna balladen ”Hugger i Sten” samt den vassaste Stockholmsskildringen den här sidan Taube. Ja, och så de sedvanliga avskalade gitarrvisorna, som  t.ex. ”Aldrig riktigt slut” (där ‘fröken svår’ dyker upp igen) och ”Kom”. Gillar faktiskt främst det mer avskalade, där texterna får tala – som i ”Söndag 13.3.99” och ”Du gamla, fria nord”. De verkar vara bortglömda Lasselåtar, och det är lite synd.

Citatet: ”Våra tungor gick som hjulen i ett drev” (Du får mig)

Fotnot: klippet ovan är en liveinspening från programet Jupiter som gick på SVT. En bit in i klippet dyker det upp små faktarutor om Lars Winnerbäck och efter 1.28 dyker det upp en skylt som berättar att Lasse hittills gett ut två album. Det är ju bra info, om det hade varit sant – Kom är nämligen Lasses fjärde skiva. Ha!

CD: Ett slag för dig – Tomas Andersson Wij (2000)

Lämna en kommentar

Sanningen om dig/Landet vi föddes i/Du skulle tagit det helt fel/Höga berget/Ett slag för dig/Hej då/Gör nånting vackert/Älskling/Där får jag andas ut (avsked till en svensk predikant)/Guds röst/Segla med/En värld som förtjänar dig

Producent: Lars Halapi Skivbolag: Warner

___________________________________________________________________________________

Första gången jag hörde Tomas Andersson Wij var när han värmde upp inför ett gig med Lars Winnerbäck. Han klev bara in i den fullsatta lokalen med sin gitarr under armen och rev av sina låtar med självklar pondus. Gillade texterna och efter det var jag ju tvungen att kolla upp den killen.

Sedan dess har Anderssons publik växt ganska kraftigt men han har inte lyckats få det genomslag som t.ex. Winnerbäck lyckats med. Det beror nog på att det är bra tungsint emellanåt och i jämförelse framstår herr Winnerbäck som rena Tore Skogman. Fast det betyder inte att det är dåligt, men skulle jag lyssna igenom samtliga plattor med Andersson Wij bröt jag nog ihop någonstans redan i den andra. Små portioner är bäst!

Ett slag för dig består av vackra melodier och dramatiska liknelser och metaforer. Det handlar om Sverige och den stora ensamheten. Stundtals förföriskt vackert. Den här skivan har jag lyssnat väldigt mycket på!

Citatet: ”Du kom från mars jag kom från Fruängen” (Du skulle tagit det helt fel)

Older Entries