Intro/Eat the Rich/Get a Grip/Fever/Livin’ on the Edge/Flesh/Walk on Down/Shut Up and Dance/Cryin’/Gotta Love It/Crazy/Line Up/Can’t Stop Messin’/Amazing/Boogie Man

Producent: Bruce Fairbairn Skivbolag: Geffen

______________________________________________________________________________________

Har ni hört historien om två snubbar som åkte tåg upp till Stockholm iklädda komönstrade byxor och på allvar faktiskt funderade på att smycka ut sig med gummijuver – egenhändigt tillverkade av plastfotboll och diskhandskar. Det senare gick dock om intet pga att materialet liksom sprack. Fast den där historien kan vi kanske ta vid ett senare tillfälle.?!

Hur som helst, det är detta jag tänker på när jag lyssnar på Get A Grip – och så konserten i Globen såklart. Där spelade de kompetent, för de var ju veteraner redan då. Och så var det trummisen Joey Kramer som måste ha gått förbi skylten ”Är du medveten om hur du ser ut när du lirar, om inte – gå med i vårt tiostegsprogram för en coolare spelstil” för maken till utstuderad cool spelstil har jag aldrig sett. Fast det var ju grädde på moset, så att säga. Sedan minns jag att de körde den där meningslösa instrumentalaren ”Boogie Man” även live.

När Aerosmith återförenades 1984 med skivan Done With Mirrors sålde varje skiva därefeter lite mer och med Get A Grip nådde de toppen med ca 20 miljoner sålda skivor. Det gick inte många minuter utan en Aerosmithvideo på MTv runt 93-94. Bandet hittade en ny publik. Och det här är faktiskt riktigt bra, även om det är aningen överproducerat med Steven Tyler all over the place. Han hörs waila och skrika om musiken ger honom minsta tillfälle och drar av verbala trumsolon när andan faller på. Inte samma sköna riff som på 70-talet, men jag gillar det för energin och de fläskiga refrängerna.

Citatet: ”If chicken little tells you that the sky is fallin’ even if it wasn’t would you still come crawlin’ back again?” (Living On The Edge)

Annonser