Sida A: Pump – Aerosmith

Sid B: Heartbreak Station – Cinderella

____________________________________________________________________________________

Ännu ett kärt litet kassettband där jag lyckats baka in två sköna hårdrocksplattor, förmodligen på bekostnad av ett par låtar för vad jag minns så fick man aldrig in två plattor på ett 90-band. Nåja, vi tar sidorna i tur och ordning!

På sida A hittar vi Aerosmiths Pump från -89, bandets tredje sedan återföreningen på 80-talet. Det är helt klart bandets bästa platta i modern tid, även om efterföljande kovändningen (ha!) Get A Grip förmodligen sålde mer och skedmatade MTV-generationen med videos. Här hittar du dock hits som ”Love In An Elevator” och ”Janie’s Got A Gun” men här finns mer än så. Det känns nästan som en arbetsseger för bandet spelar för glatta livet. Sångaren Steven Tyler finns i vanlig ordning lite varstans uttspridd på skivan (så fort han får chansen så hör man honom där i bakgrunden) och Joey Kramer bankar bokstavligen skiten ur sina trummor. Om du missat den här bör du genast kolla upp låtar som ”Young Lust”, ”Monkey On My Back” och ”My Girl” som samtliga är bortglömda pärlor!

Vi vänder sida och hittar bandet med det allra fånigaste bandnamnet: Cinderella. Fast den här skivan är faktisk ganska bra – något överproducerad kanske, men stundtals blir det riktigt bra. Bäst blir det när de gnatar på, lite i Aerosmithstil, i låtar som ”The More Things Change” och ”Shelter Me” (där självaste Little Richard hjälper till på ett hörn). Inget nytt under solen men om du gillar din hårdrock traditionellt inbunden i bluestolvan så har du hittat rätt.

Sedan känns titelspåret som ett extrasmörigt försök till hitballad – men det kan vi ju bortsett från. Hur som helst, problemet och anledningen till att Cinderella numera är en fotnot i rockhistorien är ju helt enkelt sångaren Tom Keifer. Har sagt det förr, men den mannen har en någont påträngande röst – han låter lite som någon som precis tömt ett helrör T-röd och försöker ta ton på första utandningen. Det blir lätt ansträngt efter ett par minuter och man får lust att gömma lättantändliga föremål – och då försvinner liksom en del av rockcharmen, tyvärr.

Bonusinfo: efter turnén med Heartbreak Station tappade Cinderellasångaren Tom Keifer lustigt nog rösten. När han hittade den igen spelade de in plattan Still Climbing 1994, som dock inte gjorde några större avtryck. Bandet lade ner verksamheten ett år senare men har återförenats sedan dess – och spelade faktiskt på Sweden Rock Festival i somras. Och då klagade recensenterna mycket riktigt på Toms röstresurser.

Annonser