Hem

2-CD: The Story So Far (The Very Best Of) – Rod Stewart (2001)

Lämna en kommentar

RS

Disc 1 A Night Out: Maggie May/Every Picture Tells a Story/Some Guys Have All the Luck/Young Turks/Do Ya Think I’m Sexy?/What Am I Gonna Do (I’m So in Love With You)/Hot Legs/You Wear It Well/Rhythm of My Heart/Downtown Train/The Motown Song/This Old Heart of Mine (Is Weak for You)/Tonight I’m Yours/Ooh La La/I Can’t Deny It/It Takes Two/Stay with Me

Disc 2 A Night In: Sailing/I Don’t Want to Talk About It/Have I Told You Lately/The First Cut Is the Deepest/You’re in My Heart (The Final Acclaim)/All for Love/Tonight’s the Night (Gonna Be Alright)/Every Beat of My Heart/Tom Traubert’s Blues (Waltzing Matilda)/Don’t Come Around Here/The Killing of Georgie (Part I and II)/Love Touch/I Was Only Joking/Ruby Tuesday/In a Broken Dream/Reason to Believe/In My Life

Lyssna: Rod Stewart

Producenter: Rod Stewart, Patrick Leonard, Trevor Horn m.fl. Skivbolag: Warner Bros.

_____________________________________________________

Den här hittar jag i min dotters rum. Fast jag tror inte att hon lyssnar på den, nej hon är mer inne på Kiss just nu. Hur som helst, det är ju en trevlig liten upptäckt. Rod Stewart är ju aldrig fel, eller tja … nästan aldrig fel!

På den här samlingen – som ska vara karriäromfattande fram till 2001 (the story so far, duh!?) – får du galet många låtar uppdelade på två cdskivor; som i sin tur delar in karriären i två underrubriker. Det är A Night Out och A Night In, och precis som du förmodligen redan räknat ut så är låtarna på den förstnämnda något fartigare än de på den sistnämnda. Och det är ju inte helt fel att dela upp en samling på detta vis, faktiskt.

Fast helt komplett är den ju nu inte. Nej, det fattas en del och allra mest uppenbar är ju ”Handbags and Gladrags”. Läser mig till att just den och andra fått stryka på foten på grund av kontraktsskäl. Många av Stewarts gamla klassiker ligger på skivbolaget Mercury, den här skivan är utgiven av Warner Bros. Tja, vad gör man åt det?

Fast om vi nu struntar i skivbolagstjafs så är det här en riktigt trevlig samling, men visst har jag andra och bättre samlingar med Rod Stewart (som jag även skrivit om tidigare). Sedan är ju det nyare materialet inte alls lika bra som det äldre – så är det bara. Fast det finns inte mycket jag avskyr här men jag har alltid haft svårt för ”The Motown Song” och sedan känns Stoneslåten ”Ruby Tuesday” ganska onödig. Han är ju annars riktigt bra på att göra andras låtar till sina egna, men där går han bet. Vidare känns ”All For Love”, som han gjorde tillsammans med två andra inte helt okända herrar, som ett ganska onödvändigt inslag i denna samling. Jag hade glömt den! Nu är den tillbaka!! Tack så j-la mycket för det!!!

Fast det som är bra räcker och blir över, och på det hela en påminnelse om att Roddan är grymt bra, när han är på det humöret. Gott så!

Citatet: ”If I stand all alone, will the shadow hide the color of my heart?” (I Dont Wanna Talk About It)

 

Annonser

CD: The Best of – Nick Cave and The Bad Seeds (1998)

Lämna en kommentar

Deanna/Red Right Hand/Straight to You/Tupelo/Nobody’s Baby Now/Stranger Than Kindness/Into My Arms/(Are You) The One That I’ve Been Waiting For?/The Carny/Do You Love Me?/The Mercy Seat/Henry Lee/The Weeping Song/The Ship Song/Where the Wild Roses Grow/From Her to Eternity

Bonuscd: Live at the Royal Albert Hall (19 – 20 /5 1997) – Lime Tree Arbour/Stranger Than Kindness/Red Right Hand/I Let Love In/Brompton Oratory/Henry Lee/The Weeping Song/The Ship Song/Where the Wild Roses Grow

Producenter: Nick Cave, Flood, David Briggs m.fl. Skivbolag: Mute Records

__________________________________________________________

Jag vet vad jag sagt om samlingsskivor; att jag föredrar albumen – men med en del artister funkar de alldeles utmärkt. Som t.ex. med Nick Cave and The Bad Seeds. Och då mestadels av den anledningen att jag inte har speciellt mycket med Nick Cave and The Bad Seeds. Samlingsskivan ska täcka upp och fylla igen alla hål, och det tycker jag att denna samling – som nu har några år på nacken – gör ganska bra.

När denna samling skulle sättas ihop sägs det att Nick Cave bad medlemmarna (The Bad Seeds) att skriva en lista på sina favoriter tagna från samtliga album. Nu var det bara en av dem som pallade skriva en lista – gitarristen Mick Harvey – och den här låtordningen lär vara en exakt kopia av listan han lämnade in. Den funkar riktigt bra!

Jag har dock alltid haft lite svårt för inledande och ganska stökiga ”Deanna” men den har tagit sig lite med åren. Det här är dock en sällsamt bra samling där allt (utom den där första låten) passar ihop perfekt. Det känns egentligen inte som några glapp i tiden – trots att det skiljer ett antal år mellan ”Red Right Hand” och avslutande ”From Here To Eternity”.

Om du inte är bekant med Nick Cave är detta en alldeles utmärkt start. Och har du kort med tid så kan jag ge dig några nyckelspår: ”Tupelo”, ”Into My Arms”, ”Do You Love Me” och ”The Weeping Song”. Om inget av detta faller dig i smaken, ja då är nog Nick Cave ingenting för dig. Men du har garanterat hört ”Where The Wild Roses Grow”, som blev en jättehit och där överskattade Kylie Minouge för en gång skull kommer till sin rätt. Elaka Cave i en duett med änglalika Minougue är en fantastisk kombination.

Som ni ser innehåller denna platta en bonuscd. Några låtar inspelade live i London, som är helt okej men om jag ska vara ärlig så har jag inte lyssnat så mycket på den. Men, allra bäst är ”The Weeping Song” – resten kan jag leva utan. Jag skulle dock ge hur mycket som helst (nåja) för chansen att se dem live, om de nu kommer hit någon gång.

Frågan: när slutar Nick Cave upp med det där stökiga Grinderman och tar sitt förnuft tillfånga genom att samla ihop The Bad Seeds igen?

Bonusinfo: I videon nedan ses Cave småhångla med PJ Harvey som han var tillsammans med på 90-talet. När videon spelades in kände de varandra inte speciellt väl och Cave har sagt att de gjorde inspelningen i en enda tagning och mer eller mindre inledde sin relation under de minuter de spelade in videon. Något hände när de spelade in, ha!

Dubbel-CD: Melodic Rock Anthems – Talisman, Aldo Nova, Triumph, Rainbow m.fl. (2005)

Lämna en kommentar

CD 1: Fat bottomed girls – Queen/I’ll be waiting – Talisman/Panama – Van Halen/Vigilante – Magnum/Abandon – Dare/Broken heart – White Lion/Dance with the devil – Phenomena/Anyway you want it – Journey/Open your heart – Europe/Fantasy – Aldo Nova/Looking for love – MSG/I’ll be there (when it’s over) – Giant/Mighty wings – Cheap Trick/Edge of a broken heart – Vixen/Fight fire with fire – Kansas/Don’t look back – Boston/Burning heart – Survivor

CD 2: Get to you – Dan Reed Network/Out in the fields – Gary Moore/Pamela – Toto/A woman like you – Russ Ballard/Tears in the rain – Triumph/Bad luck – FM/10 000 lovers (in one) – TNT/All night long – Rainbow/Love somobody – Rick Springfield/Heaven tonight – Yngwie Malmsteen/Coming of age – Damn Yankees/Love is a ritual – Styx/Best of what I got – Bad English/Guilty of love – Whitesnake/The flyer – Saga/Stairway to heaven – Far Corporation

Sammanställd av Per Winberg m.fl. Skivbolag: EMI

________________________________________________________________________

Det kan bli så när man är på semester, att man vill ha något annat i bilstereon – och då ungarna ständigt envisas med att plåga mig med Rix FM så tänkte jag ge igen. Och i en helt vanlig ICA-butik fann jag bot – Melodic Rock Anthems. Kan det bli bättre?

Ni måste förstå – det här är inte skivan jag skulle köpa i vanliga fall utan bara ett medel att hämnas mina barn. Jag tror att det lyckades för de verkar avsky tonerna från Vixen, Boston, Journey, Gary Moore och de andra. Om sanningen ska fram så gör jag också det i många fall, men det säger jag ju inte till mina barn.

Så, vad får man för femtionio spänn i form av melodiska rockdängor? Jo det ska jag tala om! En jävligt blandad kompott där det mesta är saker jag nästan behöver skämskudde för att nämna. Jag menar, TNT, Aldo Nova, Vixen, Bad English – vem lyssnar på sånt? Okej, nu kanske det sitter några Vixenfans där ute och tar illa upp och kanske menar att ”ja men du ska höra deras tredje platta, den är jävligt bra” men den risken tar jag – för ovan nämnda grupper är inte min tepåse! Sedan är jag inte helt säker på att Vixen ens gett ut tre plattor, så det så!

Den här samlingen funkar dock som hämnd, men även delvis som bilåkarkuliss. Det må vara en galet osammanhängande samling, men Queens ”Fat Bottomed Girls”, Van Halens ”Panama”, lite Gary Moore och Talismans ”Ill Be Waiting” går alltid hem. Och visst får jag Rockyvibbar av Survivor, det erkänner jag, och Yngwie Malmsteen hade en osviktlig känsla att skriva klistriga poplåtar i början av sin karriär men på det hela blir det bara låtar hastigt staplade på varandra som pannkakor på nån amerikansk vägkrogssylta. Och precis som på dessa blir det aningen mycket sirap på toppen ibland.

Citatet: ”If you need somebody call out my name I’ll be waiting right by your side”

CD: Greatest Hits – Bob Dylan (2007)

Lämna en kommentar

Blowin In The Wind/The Times They Are A-changin/Subterranean Homesick Blues/Mr. Tambourine Man/Like A Rolling Stone/ Maggies Farm/Positively 4th Street/Just Like A Woman/Rainy Day Women #12 & 35/All Along The Watchtower/Lay, Lady, Lay/Knockin On Heavens Door/Tangled Up In Blue/Hurricane/Make You Feel My Love/Things Have Changed/Someday Baby/Forever Young

Producenter: Bob Dylan, John Hammond, Daniel Lanois m.fl. Skivbolag: Columbia

____________________________________________________________________________

Titta, jag hittade ytterliggare en platta med Bob Dylan att skriva om. Samlingsskivor i all ära – de är väl en bra inkörsport – men jag gillar dem överlag inte. Och kom sedan inte med ett ”Nähä, varför har du då den här?” för det har jag ingen aning om. Om jag ska gissa så var väl tanken bilcd, eller något sådant.

Jag väljer dock hellre mannen studioalbum före något som helst samlingshopkok. Visst, låtarna på denna skiva är fantastiska allihop. Jag menar ”Forever Young”, ”Like A Rolling Stone”, ”Just Like A Woman” ”Lay, Lady, Lay” och alla de andra är ju ultraklassiker; klassikers klassiker och allt det där. Men plattorna funkar ändå bättre – t.ex. de jag droppade i förra inlägget.

Men jag kanske ska ta ut den i bilen, faktiskt. Tror att det kan funka utmärkt med en ”Subterranean Homesick Blues” bakom ratten. Och Bob är ju Bob – vare sig i samlat eller originalformat. Det funkar.

Så där jag; Bob Dylan – check. Ja, jag har alltså inte fler plattor att skriva om med denna man. (Är jag nästan helt bensäker på). Och nu passar jag på att springa ut i solen lite då det känns alldeles galet att sitta här och blogga när ösregnet äntligen dragit åt helvete. Jag håller ju ännu god takt på bloggandet men ju längre sommaren lider desto längre blir det nog mellan inläggen är jag rädd. Och det klart, vem fan ska läsa dessa inlägg? Ni sitter ju ändå i solen med en Mojito och nån solindränkt popplatta i lurarna.

Citatet:” Johny’s in the basement mixing up the medicine, I’m on the pavement thinking about the government” (Subterranean Homesick Blues)

CD: In Time: The Best of R.E.M.1998 – 2003 – R.E.M. (2003)

Lämna en kommentar

Man on the Moon/The Great Beyond/Bad Day/What’s the Frequency, Kenneth?/All the Way to Reno (You’re Gonna Be a Star)/Losing My Religion/E-Bow the Letter/Orange Crush/Imitation of Life/Daysleeper/Animal/The Sidewinder Sleep Tonite/Stand/Electrolite/All the Right Friends/Everybody Hurts/At My Most Beautiful/Nightswimming

Producent: Scott Litt. R.E.M. m.fl  Skivbolag: Warner Bros.

_____________________________________________________________________________

Jag har aldrig varit något stort fan av R.E.M. men pass på, för jag hittade precis en samlingsplatta med detta band. Det är åren på Warner Bros. som samlas, det vill säga från plattan Green till och med Reveal som kom ut 2001. Och ärligt talat, därefter har de inte bidragit med speciellt mycket intressant musik. Möjligtvis innan 1998 men efter 2003 gick korna hem. Och nu har de som bekant lagt ner verksamheten.

Och om du tillhör den där skaran coola indiekatter så tycker du säkert att den här plattan är skit. Du föredrar förmodligen bandets debutplatta Murmur och tycker att alla som inte hört ”So. Central Rain” är totala wannabes. Och du har kanske rätt, men då jag inte är något stort R.E.M.-fan så kan jag egentligen inte uttala mig i frågan.

Hur som haver, på den här samlingen hittar du iallafall ett gäng riktigt bra låtar. Inte mint ”Man On The Moon”,” Daysleeper”, ”The Sidewinder Sleeps Tonite”, ”What’s the frequency, Kenneth?” och ”Everybody Hurts”. Och om du levde och hade öron (och ögon, för den delen) 1993 så kan du inte ha undgått bandets stora genombrottsplatta Out of Time. Singeln ”Losing My Religion” gick på MTV hela j-la tiden. Personligen föredrar jag uppföljaren Automatic For The People. Där har du en riktigt bra platta!

Den här samling funkar dock bäst i bilen, t.om. de nya låtarna (”Bad Day” och ”The Great Beyond”) står sig väl när jag rattar kärran längs krokig landsväg. Sedan ska bandet ha en stor eloge för att de utelämnar enerverande skitlåten ”Shiny Happy People” på denna samling. Det var faktiskt en frekvent MTV-dänga 1993, men både bandet och jag har det gemensamt att vi hatar den. Lyckligtvis!

Citatet: ”What’s the frequency, Kenneth?” is your Benzedrine, uh-hu” (What’s the frequency, Kenneth?)