Hem

Singel: Nothing As It Seems – Pearl Jam (2000)

Lämna en kommentar

As It Seems/Insignificance/Footsteps/Betterman (live)

Producenter: Tchad Blake & Pearl Jam Skivbolag:Epic

_____________________________________________________________________

Innan jag tar en veckas bloggsemester (för nu skiner solen) passar jag på att skriva om en singel. Och vad passar då bättre när det är lite mer än en vecka kvar till Pearl Jams Sverigespelning än en singel med just Pearl Jam? Inte mycket. Och jag skulle inte bli förvånad om det kanske dyker upp fler inlägg med just detta band efter semesteruppehållet.

Den här minns jag exakt när jag köpte då ”Nothing As It Seems” var första singeln som släpptes inför plattan Binural, och som det fan jag är så kunde jag givetvis inte hålla mig utan sprang ut och köpte denna singel (vilket jag aldrig gör annars). Blev aningen förvånad då jag först hörde den. En något nedtonad och avvaktande låt där kontrabasen sätter stämningen – och det är mycket riktigt basisten Jeff Ament som skrivit den.

Det tog några genomlyssningar innan den fastnade men nu är det en PJ-klassiker. Kanske inte någonting jag önskar höra i Globen den sjunde juli men helt klart en av de bättre låtarna från Binural. Låten handlar enligt Jeff Ament om dennes uppväxt i Montana och hur han på senare år omvärderat sin uppväxt och insett att hans uppväxt kanske inte var fullt sådär harmonisk som han gärna mindes den.

Vill även nämna ”Footsteps”. Den låten dök först upp på hyllningsplattan Temple of The Dog där Chris Cornell sjöng den som ”Times of Trouble”. Eddie Vedder skrev senare en egen text till låten som blev ”Footsteps”. Säga vad man vill om Chris Cornell, men Vedders version är överlägset bäst. Du hittar denna låt på samlingen Lost Dogs.

Citatet: ”Putting in, inputting in, don’t feel like methadone, a scratching voice all alone, there’s nothing like your baritone – it’s nothing as it seems, the little that he needs, it’s home”

CDsingel: Spoonman – Soundgarden (1994)

Lämna en kommentar

Spoonman/Cold Bitch

Producenter: Michael Beinhorn & Soundgarden Skivbolag: A&M

Skedar: Artis The Spoonman

___________________________________________________________________

Bara för att jag tjatade om hur lite singlar jag har så drar jag fram ytterliggare en. Sedan finns det nog inte många kvar att skriva om (om ens någon).

Det här är en av de bästa låtar jag vet! Och det beror givetvis på det nedstämda riffet, det smattrande skedarrangemanget och den svängiga 7/4-takten. Ja, och så för att det är en grymt bra låt såklart! Det var den här låten som fick mig att börja lyssna på Soundgarden då de på tidigare alster mestadels förde sig med tuggummisega och ganska trötta Black Sabbath-riff. Det här var någonting annat; det kändes piggare och fräschare.

Sedan kom den där fantastiska plattan Superunknown, och den köpte jag utan att ens provlyssna. Har ju bloggat om den tidigare, för den som är intresserad.

Bounusinfo: Låten handlar om gatumusikanten Artis The Spoonman som, mycket riktigt, uppträder genom att spela med skedar. Tror bestämt att han är med i videon nedan.

CDsingel: You Oughta Know – Alanis Morissette (1995)

Lämna en kommentar

You Oughta Know/You Oughta Know (remix)/Perfect (Acoustic)

Producent: Glenn Ballard Skivbolag: Maverick

___________________________________________________________________________________

Jag har inte många singlar. Skulle nog kunna kalla mig ”albumkille” då jag inte heller är speciellt intresserad av samlingsplattor. Möjligtvis med samma artist eller om de är riktigt jävla genomtänkta och liksom hänger ihop. Men alla de där Best of-plattorna de kränger på bensinmackarna kan jag oftast vara utan. Låtar utan något som helst sammanhang har aldrig riktigt funkat för mig.

Därav denna glesa singelskörd i min skivback.

Men Alanis Morisettes ”You Oughta Know” kunde jag inte motstå. Köpte den innan plattan kom bara för att jag inte kunde vänta; och då gick det ju inte och streama låtar hit och dit. Det vara bara att snällt ställa sig i kön hos den lokala skivhandlaren och hosta upp en femtiolapp (eller något).

På något sätt tycker jag fortfarande att det här är hennes allra bästa låt. Den första jag hörde; med all den där ilskan och frustrationen i rösten då hon vräker ur sig skit över ett stackars ex. Förstod direkt att hon hade någonting speciellt, Alanis, men att hon skulle sälja så förbaskat mycket skivor kunde jag knappast räkna ut. Men plattan som kom sedan var ju riktigt bra fast – konstigt nog köpte jag den aldrig (men dock flera av de som kom därefter).

Citatet: ”Is she perverted like me? Would she go down on you in a theatre? Does she speak eloquently and would she have your baby? I’m sure she’d make a really excellent mother.”

CD-singel: With A Little Help From My Friends – Toto (1993)

Lämna en kommentar

With A Little Help From My Friends (Live Edit)/With A Little Help From My Friends (Live Album Version)

Producenter: Toto & James Guthrie Skivbolag: Columbia

____________________________________________________________________

Nu kommer den – sista plattan med Toto ut på bloggen. Det kanske gör dig glad eller ledsen, vad vet jag – är dock relativt säker på att det inte finns någonting mer med detta väskustgäng i min samling.

Här har vi en liveversion av gamla Beatlesdängan ”With A Little Help From My friends”, som ni såklart hört. Fast Totograbbarna (och några körtjejer) river av den i en fläskig Joe Cockerversion och får faktiskt till en grymt släpigt svängig version. Det är gospel light i refrängerna och det wailas å det grövsta – vilket faktiskt funkar riktigt bra. Där fick de faktiskt till det.

Den här singeln tror jag att jag fick i present nån gång. Du hittar den ena versionen av den här låten på plattan Absolutely Live som Toto spelade in då de turnerade med plattan Kingdom of Desire och fått ersätta bortgångne trummisen Jeff Porcaro med Simon Phillips. Så, det var alltså allt med Totot – och det blev ju några inlägg.

Citatet: ”Is that you David Paich?”

Vinylsingel: Heaven’s On Fire – Kiss (1984)

3 kommentarer

Sid A: Heaven’s On Fire

Sid B: Lonely Is The Hunter

Producent: Paul Stanley Skivbolag: Mercury

____________________________________________________________________

Jag skäms lite över alla dessa singlar med Kiss. Och så är det ju inte direkt den coolaste perioden i kisstoryn. Men, den här skyller jag på syrran för jag är nästan säker på att den här är hennes – och då den nu hamnat hemma hos mig så har jag inget annat val än att skriva om den. Vidare, jag har av någon konstig anledning även två exemplar av plattan Animalize, som jag skrivit om tidigare. Ha, så … nu har jag verkligen dragir ner brallorna! (Funderar också på om jag då måste skriva ytterliggare ett inlägg om den platta då jag har två? Tål att tänkas på!)

”Heaven’s On Fire” har iallafall ett skönt medryckande riff, och för att vara osminkade Kiss så är det riktigt bra. Faktiskt! Men det finns ju bättre låtar på plattan, som B-sidan t.e.x. ”Lonely Is The Hunter” är en Simmonslåt med ett av de segaste, skönaste riffen bandet någonsin fått ur sig. Älskar hur de liksom glider in i baktakt emellanåt. Syggt!!

Så, lyssna på B-sidan mina vänner.

Citatet: ”Baby don’t stop, take it to the top – eat it like a piece of cake”

Vinylsingel: Primal Scream – Motley Crue (1991)

Lämna en kommentar

Sid 1: Primal Scream

Sid 2: Dancing On Glass

Producent: Bob Rock & Tom Werman (B-sidan) Skivbolag: Elektra

____________________________________________________________________________

När Motley Crue nått absoluta toppen med plattan Dr Feelgood var de ju tvungna att samla sig. Detta gjordes med samlingsplattan Decade of Decadence, bandets första samlingsplatta, och  som brukligt är läggs det till några nya låtar så att fansen ska köpa även samlingen. Så, sist på plattan ligger några nya låtar samt en pinsamt dålig cover av ”Anarchy in the U.K.” – förmodligen den minst lämpliga låten för Crue att spela in. Men jag lät mig inte luras; hade ju redan alla plattorna och de nya låtarna var ju ändå bara skit.

Ja, förutom ”Primal Scream då” – därav detta singelköp. Det här är faktiskt en av Motley Crues bättre låtar! Riktigt tung sak det här som faktiskt hävdade sig riktigt bra gentemot 90-talet och den stundande grungevågen. Sedan gav de plötsligt sångaren Vince Neil sparken och ersatte honom med en kille som faktiskt kunde sjunga. Det tyckte inte fansen om, så efter en platta med den nya killen tog de helt enkelt tillbaka ”the blonde guy” – trots att plattan var riktigt bra (jag har ju skrivit om den tidigare).

När Vince sedan kom tillbaka tappade jag intresset för bandet. Har hört plattorna de släppt sedan dess men där finns ingenting som jag skulle få för mig att lyssna på. Ska jag lyssna på Crue så börjar jag med Dr Feelgod och letar mig sedan bakåt, men hoppar gärna över Girl Girls Girls (lyssna på B-sidan på denna singel så förstår ni varför).

Citatet: ”Grab it and shake it, reach down scrape it”

Vinylsingel: Uh! All Night – Kiss (1985)

1 kommentar

Sid A: Uh! All Night

Sid B: Trial By Fire

Producent: Paul Stanley & Gene Simmons Skivbolag: Mercury

_____________________________________________________________________________

Kiss hade ju ingen som helst skam i kroppen på 80-talet. Ingen som drog gränsen eller någon som sade ”Nä hä, nu får det ta mig fan räcka, det här håller inte” utan de bara körde på – och du blev det som det blev.  De slängde ur sig första bästa textrad och då råkade saker som ”When you work all day, you gotta Uh! all night” slinka igenom och hamna på skiva.

Vet inte vad mer som kan sägas om det här? Är uppenbart förvånad över att jag har så många singlar med Kiss – det kommer nämligen flera – från denna allra vansinnigaste period i bandets historia. Den här låten  (och dess b-sida) hittar du iallafall på Asylum – som var bandets första platta med gitarristen Bruce Kulick. Det är ingen bra skiva, riktig skit faktiskt!

Citatet: ”Uh! Uh! Uh!”

Vinylsingel: I’m Gonna Tear Your Playhouse Down – Paul Young (1984)

Lämna en kommentar

Sid A: I’m Gonna Tear Your Playhouse Down

Sid B: Broken Man

Producent: Laurie Latham & Jeff Griffin Skivbolag: CBS

___________________________________________________________________________

Jag känner att det är dags att gå vidare efter det här inlägget. Lämnar singlarna för ett tag men innan dess avslutar vi denna singelsvit med ännu en av min syrras gamla singlar. Varför den har hamnat hos mig kan jag inte svara på denna gång heller.

Kan faktiskt inte bestämma mig för om jag tycker att basgången i den här låten är bra eller bara plastig och syntetsisk. Jag är ju ingen vän av 80-talssoundet och här känner jag verkligen att det börjar klia igen; de där utslagen man får av sån här musik kommer tillbaka. Fast det här är en bra låt, men Youngs cover känns alltså aningen plastig och går ju alldeles för fort; jag föredrar självklart originalet med Ann Peeples – ni kan ju jämföra själva nedan.

Paul Young har dock en ganska bra röst och har väl gjort en och annan låt som är bra (eller…. vilken då, förresten?), men ”I’m Gonna Tear Your Playhouse Down” är dock inte hans största stund. Minns ni förresten den där smöriga hitten han hade tillsammans med … vad hette han …… Zucchero? Senza unna nånting, ha! Men ni behöver inte vara oroliga; den singeln kommer inte att dyka upp här.

Nu går jag vidare; ”vänder blad och går vidare” som Kalle G sade. Kanske ska jag köra första inlägget i min nya kategori? Eller är det kanske dax för den där Paul Simon-samlingen jag har i bilen. Eller kanske lite hårdrock? Tja, man får se …. som flickan sade.

Vinylsingel: Start Talking Love – Magnum (1988)

Lämna en kommentar

Sid A: Start Talking Love

Sid B: C’est la Vie

Producent: Albert Boekholt & Magnum Skivbolag: Polydor

_________________________________________________________________________________

Jag förstår verkligen inte hur jag lyckats samla på mig alla dessa konstiga singlar. Magnum – är inte det en glass?

Skämt å sido, jag har verkligen inte lyssnat speciellt mycket på Magnum men jag är ganska säker på att de som verkligen gillar gruppen nog helst vill glömma denna era i bandets historia. Vill minnas att de tidiga plattorna var riktigt bra men det här är ingenting annat än fläskig 80-talshårdrock, med extra räk- och gurksallad på toppen.

En del skulle nog säga att det är riktigt trevligt, andra tar sig om magen och kväver en spya. Gaaaah!

Vinylsingel: Crazy Crazy nights – Kiss (1987)

1 kommentar

 

Sid A: Crazy Crazy Nights

Sid B: No, No, No

Producent: Ron Nevison Skivbolag: Mercury

_________________________________________________________________________________

Ha ha ha, vad säger man om det här? Kanske inte den mest creddiga Kissperioden direkt och av någon anledning har en singel från denna bespottade era i Kisstoryn hittat hem till mig. Jag har iallafall inte skivan, men det är nästa värre att äga singeln. Eller? Minns inte att jag köpte den; så förmodligen band någon en sten runt den och kastade in genom mitt fönster – och sedan dess har den liksom blivit kvar.

Konstigt nog blev det här en jättehit i England och har varit populär allsångslåt på bandets konsertet. Tydligen ska Kiss ha återinfört denna låt i setlistan under senaste Sonic Boom-turnén då många fans önskat just denna låt. Ha, det är ju nästan komiskt. Och ännu värre; när den här låten var som mest populär i England ska tidningen Cirkus ha kläckt ur sig att detta är den bästa Kisslåten någonsin.

B-sidan ”No, No,No” är en lite fartigare sak med Gene Simmons i fören – och så inleds den med klassisk gitarronani. Den är ju inte speciellt bra men fan i mig bättre än A-sidans popiga glitterstofft. Eller? Nja, jag vet inte – men nu tror jag att vi avslutar detta inlägg.

Citatet: ”This is my music, it makes me proud, these are my people and this is my crowd”

Older Entries