Hem

CD: Slave To The Grind – Skid Row (1991)

Lämna en kommentar

Monkey Business/Slave to the Grind/The Threat/Quicksand Jesus/Psycho Love/Get the Fuck Out/Livin’ on a Chain Gang/Creepshow/In a Darkened Room/Riot Act/Mudkicker/Wasted Time

Producent: Michael Wagener Skivbolag: Atlantic

________________________________________________________________________

Jaha, då blir det lite hårdrock då! Den här skivan seglade rakt in på Billboardlistans förstaplats och även om den inte var fullt lika framgångsrik som andra plattor det året (t.ex. Metallicas svarta album och GnRs Use Your Illusion II) så har den sålt runt fyra miljoner exemplar, om jag nu minns rätt. Nej, nu skojar jag – det därminns jag inte alls utan var ju tvungen att kolla upp på nätet.

Det blir lätt så när man upptäcker att skivan i sig inte bjuder på någon intressant historia eller när musiken inte inspirerar till ett självklart inlägg. Då få man googla, lite. Jag hade dock väntat mig en skön nostalgisk stund där jag kanske skulle använda ord som ”klassiker” och ”extralunga” men upptäcker ganska snart att plattan inte alls bjuder på sådana superlativ. Visst, inledande ”Monkey Bussines” och stenhårda titelspåret får mig i stämning men sedan blir det ganska trist.

Skid Row vevar på med uttjatade riff i låtar som ”The Threat” och ”Riot Act” och försöker få till nya balladhits med smetiga försök som ”Quicksand Jesus” och ”In A Darkened Room”. Texterna är kanske lite mer politiska, tja samhällskritiska ska vi nog säga, denna gång men debutplattan är ju mycket bättre. Så är det bara!

Skivan finns dock i två versioner. Den jag har och en så kallad ”clean version” där ganska meningslösa halvskräplåten ”Get The Fuck Out” är utbytt mot lite snällare ”Beggar’s Day” – båda finns dock med i Spotifylistan, med den förstnämnda som extraspår. Ja, och så är skivomslaget målat av Sebastian Bachs farsa. Eh, googlade lite till.

Citatet: ”You can’t be king of the world if you’re slave to the grind”

Annonser

CD: Subhuman Race – Skid Row (1995)

Lämna en kommentar

My Enemy/Firesign/Bonehead/Beat Yourself Blind/Eileen/Remains to Be Seen/Subhuman Race/Frozen/Into Another/Face Against My Soul/Medicine Jar/Breakin’ Down/Ironwill

Producent: Bob Rock Skivbolag: Atlantic

_________________________________________________________________________

Det är lätt hänt att man tror att grungen dödade Skid Row. Men så var det såklart inte, det tog livet av sig själva! Trots att de anlitade superproducenten Bob Rock låter det här som om någon lagt en blöt nerpissad filt över högtalarna. Kanske såddes här första idén till Metallicas lika nerpissade skitplatta St Anger? Bob Rock producerade som bekant även den några år senare.

Om jag fattar mig kort; det låter riktigt jävla illa! Kanske ville de låta lika skitiga som Nirvana på 90-talet men problemet är att de inte har några låtar. Det här var sista skivan med sångaren Sebastian Bach, och jag vet inte om han slutade självmant eller fick sparken men en sak står klart: de använder honom inte särskilt väl. Bach sitter på en sannslös jävla extralunga till hårdrocksröst och då lämpar det sig liksom inte att harva på med grötiga riff och oformlig sång. Det är inte ens stolpe ut, den är långt uppe på läktaren.

Möjligtvis står jag ut med ”My Enemy”, ”Beat Yourself Blind” och röjiga titelspåret ”Subhuman Race”, men då ligger det jävligt mycket vilja bakom. Bilden ovan avslöjar att den kostade mig tjugo riksdaler men det är den ta mig fan inte värd! Jag säljer den för fyra och femtio, vilken dag som helst! Och så rear jag ut den med hjälp av klippet nedan!

Citatet: ”Jesus knows my story, he knows the position that I’m in; a hooker knows the feeling to get fucked the way I’ve been” (Subhuman Race)

LP: Bon Jovi – Bon Jovi (1984)

Lämna en kommentar

Sid 1: Runaway/Roulette/She Don’t Know Me/Shot Through The Heart/Love Lies

Sid 2: Breakout/Burning For Love/Come Back/Get Ready

Producent: Tony Bongiovi, Lance Quinn Skivbolag: Mercury

_______________________________________________________________________________

Vad säger man om detta? Bon Jovis debutplatta, och även om den inte stinker som bandets andra platta är detta inte speciellt bra – mest lite nördigt roligt. ”Runaway” har du självklart hört eftersom det blev en stor hit när plattan kom ut, men sedan är det inte mycket mer.

Om vi ändå försöker singla ut guldkornen här så är väl ”She Don’t Know Me” (som faktiskt är en cover), ”Roulette” och ”Shot Through The Heart” de bästa låtarna, och den senare textraden återanvände de ju som bekant på tredje plattans ”You Give Love A Bad Name”. Annars är det mest skåpmat.

Bonusinfo: låten ”Runaway” spelades in första gången redan 1982 med bl.a. Dave ”The Snake” Sabo på gitarr samt Hugh McDonald på bas – den senare ersatte ju basisten Alec John Such många år senare. Och Dave The Snake kanske är bekant? Han bildade senare det inte helt okända bandet Skid Row.

LP: Skid Row – Skid Row (1989)

Lämna en kommentar

Sid 1: Big Guns/Sweet Little Sister/Can’t Stand the Heartache/Piece of Me/18 and Life/Rattlesnake Shake

Sid 2: Youth Gone Wild/Here I Am/Makin’ a Mess/I Remember You/Midnight/Tornado

Producent: Michael Wagener Skivbolag: Atlantic

_________________________________________________________________________________

Fet rocksmocka från sent åttiotal som också skulle slängas – och det kunde jag ju inte tillåta. Konstigt nog hade jag inte denna skiva men bläddrar fram bandets andra och tredje i min samling. Skid Row blev iallafall superstjärnor med denna debutplatta, och jag såg dem faktiskt på Hovet som förband till Mötley Crue. Det måste ha varit -89, eller möjligtvis -90. Minns dock inte speciellt mycket av konserten, mer än att vi lantisar hade lyckats boka hockeyladans allra sämsta platser – längst upp på läktaren mitt emot scenen. Trumsetet var inte större än en sockerbit från vår plats.

Du har ju garanterat hört ”18 and Life”, ”Youth Gone Wild” och powerballaden ”I Remember You”. Men det finns en hel del annat här; om du nu gillar den här sortens hårdrock. ”Big Guns”, ”Piece of Me” och ”Sweet Little Sister” sitter också fint. Den stora behållningen är ju sångaren Sebastian Bach, som sjunger trikåerna av de flesta frontmän i den här genren (inte minst Vince Neil).

Efter tre plattor lämnade (eller sparkades) frontmannen bandet (beroende på vem man frågar) och Skid Row fortsatte några år senare med en ny sångare. Efter två skivor har de ju inte direkt blivit bättre, och grabbarna försökte vinna mark med en nyversion (rockigare) av ”I Remember You”. Hur som helst, om du fortfarande vill se bandet live så föreslår jag att du ringer runt till valfria bowlinghallar runt om i USA – för det är ungefär i den divisonen de lirar nu.

Citatet: ”Tequila in his heartbeat, his veins burned gasoline – it kept his motor running but it never kept him clean” (18 and Life)