Hem

DVD: Icons 15 classic tracks from the gods of rock – Eric Clapton, Gary Moore m.fl.

Lämna en kommentar

icons

The Who – Pinball Wizard/Eric Clapton – Layla/Deep Purple – Black Night/Gary Moore – Parisienne Walkways/Paul Rodgers – All Right Now/Peter Green Splinter Group – Albatross/Jethro Tull – Living In The Past/The Moody Blues – Nights In White Satin/Procol Harum – A Whiter Shade Of Pale/Asia – Heat Of The Moment/Rainbow – Long Live Rock N Roll/Status Quo – Rockin All Over The World/The Stranglers – Golden Brown/Emerson Lake & Palmer – Pictures At An Exhibition (Excerpt)/Yes – Long Distance Runaround

Info: medföljande DVD till tidningen Classic Rock 117.

____________________________________________________________________

När jag nu redan tagit klivet ner i träsket och skrivit om en medföljande cdskiva till en nyligen inköpt Classic Rock-tidning så kan jag väl lika gärna hoppa ner några pinnhål till, och skriva om en medföljande DVD till en gammal Classic Rock-tidning. Ni får dock hålla till godo med DVD:n för tidningen har jag faktiskt inte kvar.

Det här är ju givetvis lite roligare, för hur ofta får man med en DVD till en tidning? Inte ofta, om vi nu ska hålla oss till musiktidningar då. Och här målar de upp med stora penslar direkt; ICONS – 15 classic tracks from the gods of rock. Va, från ”the gods”? Jo jag tackar jag! Och visst, Clapton, The Who, Rainbow, Jethro Tull och de andra sällar sig väl till skaran rockgudar men det blir en salig röra. Inte minst är det en salig röra rent tidsmässigt, då vissa filmsnuttar är inspelade långt efter att artisternas bäst före-datum gått ut. Men, en gång rockgud ….. alltid rockgud, antar jag!?

Med det sagt, den här DVD:n innehåller inte de där makalösa tolkningarna som rubriken ICONS utlovar. Här får vi Deep Purple live från Montreux 1996 utan Ritchie Blackmore, ett ålderstigert Procol Harum och ett Jethro Tull på den här sidan 2000-talet. Det är visserligen inte dåligt men långt ifrån rockgudmaterial och inte alls classic. Fast det kanske är hela grejen med det hela; nostalgitrippen blir liksom mäktigare med gudar som åldrats? Näe, det handlar nog om rättigheter och att gudarna inte riktigt vill skänka bort sina gamla guldkorn – för det är ju ändå dessa de lever på i första hand.

Men lite kul grejer finns det! The Who från 1970 och ett Rainbow med både Blackmore och Ronnie James Dio känns ju helt klart mycket roligare än de där andra klippen. Att ljudkvalitén här kanske är något sämre gör ingenting – det känns liksom mer äkta och gudalikt när dessa forna hjältar kliver fram under rubriken ICONS. Att sedan vissa grupper kanske inte riktigt platsar i kategorin rockgudar är nog snarast mitt problem; dvs en fråga om smak. Personligen har jag dock aldrig haft mycket till övers för Asia och en stelare och mer trevande liveinspelning än ”Heat of The Moment” går nog knappast att hitta, eller?

Sådär ja, precis som i vanlig ordning – både bu och bä. Vad ska jag skriva om nu? Har jag något kvar? Jo då lite finns det allt, men innan dess tror jag att jag går utanför boxen och skriver om en upplevelse istället. Vad sägs om en fet arenakonsert? Bra va? Men ni får vänta lite, den har nämligen inte varit ännu. Således, återkommer …… på lördag (tror jag).

Citatet: ”Yeeeeah …. Yeeah Yeeah ….. Yeah Yeah Yeah …. Oh oohh …. Yeeeah ….Yeah Yeah Yeah …. Ohhh! ….OHHh!! …. YEAH!” (5.50)

Annonser

DVD: Live at the garden – Pearl Jam (2003)

Lämna en kommentar

LiveGarden

LiveGarden2

DVD 1: Love Boat Captain/Last Exit/Save You/Green Disease/In My Tree/Cropduster/Even Flow/Gimme Some Truth/I Am Mine/Low Light/Faithful/Wishlist/Lukin/Grievance/1/2 Full/Black/Spin The Black Circle/Rearviewmirror

DVD 2: You Are/Thumbing My Way/Daughter/Crown of Thorns/Breath/Betterman/Do the Evolution/Crazy Mary/Indifference/Sonic Reducer/Baba O’Riley/Yellow Ledbetter

Bonusmaterial: MattCam – där du kan följa trummisen Matt Cameron i ett par låtar samt extralåtarna ”Throw Your Arms Around Me”, ”Dead Man”, ”Bu$hleaguer”, ”Fortunate Son”, ”Down” och ”All Those Yesterdays”.

Speltid: 190 min

____________________________________________________________

En mastig dubbelDVD i snygg förpackning minsann! Favoriterna Pearl Jam här fångade på film under en spelning på Madison Square Garden i New York 2003. Det är som vanligt mycket bra då det är samma stabila sättning sedan Matt Cameron tagit över trumstolen under Yeildturnen, fast nu med tillägget Boom Gaspar på hammondorgel. Fast denne är faktiskt ganska annonym och gör knappt från eller till – tja, bortsett inledande ”Love Boat Captain” då kanske?

Hur som helst, det här är ingen favorit med Pearl Jam. Det beror kanske egentligen på en enda sak, faktiskt. Fast sedan finns det ju sådant som är bra, tja eller rent av mycket bra – vilket gör att det här inlägget avhandlas i två tydliga stycken.

Det som är mindre bra: då Pearl Jam 2003 var aktuella med sin hittintills enda dåliga platta Riot Act ligger alldeles för stor tyngdpunkt på låtarna från just denna tråkiga garagerocksmet. Det är ju detta som är det stora problemet; att låtarna inte håller måttet. ”Green Disease”, ”Cropduster” och annat ‘trams’ från Riot Act drar ner intrycket rejält. Egentligen är det nog bara ”I Am Mine” som är riktigt bra, fast i sammanhanget fungerar faktisk även (i vanliga fall ganska tråkiga) ”You Are”. Att Eddie Vedder sedan ser ut som en lärarvikarié istället för den rockstjärna han är gör det ju rent visuellt inte mer rock n roll.  Stone Gossard som medhängande shortsklädd syokonsulent på högerflanken ökar ju inte heller på rocklooken.

Det som är bättre: säga vad man vill om låtlistan men välspelat är det – hela tiden. Och Mike McCready drar iväg än det ena, än det andra fantastiska gitarrsolot och publiken är galet på – inte minst i klassiker som ”Black” och ”Better Man”. Mina favoriter heter nog ”In My Three”, ”Faithfull” och Andrew Wood-hyllningen ”Crown of Thorns”. Nämen vänta, nu glömde jag ”Crazy Mary” och den fantastiska versionen av ”Indifference”, där Ben Harper gästar.

Som sagt, det här är ingen dålig DVD utan jag stör mig bara på låtlistan. Men det är ju bara att skippa förbi de där tråkiga låtarna. Vidare, jag har aldrig riktigt greppat The Who men varje gång jag hör Pearl Jam spela ”Baba O´Riley” lovar jag mig själv att anstränga mig mer.

Citatet: ”John will be missed!”

EP: Can’t Explain – Scorpions (1989)

Lämna en kommentar

Sid A: Can’t Explain

Sid B: Lovedrive/China White

Producenter: Keith Olsen & Dieter Dierks Skivbolag: EMI

___________________________________________________________________

Liten EP med tyska Scorpions som jag hittade i min samling. ”Can’t Explain” är ju som du vet en The Who låt och du kanske föredrar originalet men personligen har jag ingen direkt relation till The Who, så det här är första versionen jag hörde låten i. Tycker faktiskt att de gör ett riktigt bra jobb, varken mer eller mindre. Det låter liksom Scorpions.

Låten spelades in i samband med att Scorpions släppte samlingsplattan Best of Rockers ‘n’ Ballads. B-sidan består av två Scorpionslåtar som också återfinns på samlingen. Ja, det finns väl egentligen inte mer än så att säga.

Citatet: ”Dizzy in the head and I’m feeling blue”