Hem

CD: Easy Tiger – Ryan Adams (2007)

Lämna en kommentar

Easy Tiger

Goodnight Rose/Two/Everybody Knows/Halloweenhead/Oh My God, Whatever, Etc./Tears of Gold/The Sun Also Sets/Off Broadway/Pearls on a String/Rip Off/Two Hearts/These Girls/I Taught Myself How to Grow Old

Producent: Jamie Candiloro Skivbolag: Lost Highway Records

____________________________________________________________________________

Det var ett tag sedan sist, jag vet. Det blir svårare och svårare att hitta de där skivorna jag inte skrivit om då de liksom blandades huller om buller när vi flyttade för några månader sedan. Men, plötsligt hittar man riktiga pärlor som av någon konstig anledning inte hittat till bloggen ännu. Detta och nästa inlägg kommer således att handla om Ryan Adams.

Ni minns kanske hur jag för några inlägg sedan länkade en artist till filmen This is 40? Det där är verkligen en riktig skitfilm som egentligen inte förtjänar att nämnas ytterligare men det går faktiskt att länka även Ryan Adams till denna Hollywoodsörja. Av den enkla anledningen av att han är med i  ….. gaaaah, SPOILERVARNING …. slutscenen. Och även om det är något förutsägbart så är det kanske det enda de lyckades med i filmen – att plantera Adams i slutet (framförandes låten ”Lucky Now”, som dock inte finns med på denna skiva). Filmen handlar ju nämligen delvis om en krisande 40-åring i skivbranschen och då han inte hänger med i ”dagens musikklimat” passar ju Adams in som en perfekt kompromiss där på slutet; en artist för honom som är relativt ung med ändå lutar sig på grunder andra singer/songwriters byggt upp åratals tidigare.

Fast det har ju inte så mycket med den här skivan att göra. Nej, det var bara någonting som slog mig nu när jag sitter här och lyssnar på Adams nionde platta Easy Tiger. Den är riktigt bra. En av hans bättre, och då ska ni veta att Ryan Adams kan vara grymt ojämn men har hyllats och geniförklarats fler gånger än de flesta 38-åringar. Precis som vissa andra artister i genren (säg Neil Young) är han produktiv och tänker inte alltid två gånger innan har släpper ifrån sig en samling låtar. Resultatet varierar, minst sagt. Fast på senare år har han slagit av på utgivningstakten en aning vilket också gjort skivorna något jämnare.

Här är det mestadels något avskalat och halvakustiskt, bortsett inledande ”Goodnight Rose” och småskojiga ”Halloweenhead” (vad nu det egentligen är). Vet heller inte hur personliga texterna egentligen är men jag får känslan av att Adams bearbetar en havererad relation och det är textmässigt ganska deppigt. Inte minst i vackra låtar som ”Two” och ”Everybody Knows”. Men deppigt blir ju många gånger bra, och här visar han verkligen sin styrka som textförfattare. Vidare är det enkelt! Låtarna är korta samt utan krångliga arrangemang – vilket här visar sig vara alldeles utmärkt. Kan verkligen rekommendera den här skivan, inte minst om du vill ha en bra introduktion till Ryan Adams – och då kommer du ju självklart upptäcka att han skrivit galet många bra låtar, och att bandet Whiskeytown (som Adams var med i) är/var sjukt underskattade.

Fast det är ju en annan historia.

Citatet: ”You come to me sometimes when I’m thinking like a cannonball shooting out a canyon …. and I forget whatever it was I was thinking about” (Everybody knows)

Annonser

CD: Human Soul – Graham Parker (1989)

Lämna en kommentar

human soul

Little Miss Understanding/My Love’s Strong/Dancing For Money/Call Me Your Doctor/Big Man On Paper/Soultime/Everything Goes/Sugar Gives You Energy/Daddy’s A Postman/Green Monkeys/I Was Wrong/You Got The World (Right Where You Want It)/Slash And Burn

Producenter: Brinsley Schwarz, Graham Parker & Jon Jacobs Skivbolag: BMG

_______________________________________________

Sitter och slötittar på This is 40, som för övrigt är en riktig skitfilm, när plötsligt Graham Parker dyker upp i rutan. Han spelar rollen som föredettingen ingen längre vill höra men som den entusiastiske och musikälskande skivbolagssnubben som brutit sig loss från det stora bolaget (och tillika en av huvudpersonerna i filmen) tror stenhårt på – för att det är kvalitet! Behöver kanske inte tillägga att hans bolag är på väg mot konkurs?

Hur som helst, jag vet oförskämt lite om Graham Parker men visst har jag en skiva med denne man? Jo då, och den har jag givetvis glömt bort att skriva om (för att den förmodligen gjort alldeles för lite avtryck i kombination med att jag aldrig lyssnat på Parker). Med detta sagt; förvänta dig inte ett kvalitativt inlägg där jag försvarar Graham Parkers vara eller icke vara!

För tyvärr, den Parker som gav ut denna skiva 1989 låter ungefär lika trött som filmversionen 2013. Något yngre och inte lika medelåldersrock förvisso, men ändock ganska trött. Det här är en högst splittrad skiva med låtar som drar åt pophållet och andra som far iväg lite varstans. Hittar ingen riktning alls.

Det här är förmodligen ett dåligt val om man nu bara ska äga en skiva med Graham Parker. Åtminstone hoppas jag det; för han förtjänar förmodligen ett bättre förstaintryck. Det här lockar mig iallafall inte att vidare utforska Parkers diskografi. Och jag vill inte vara sådan, men citatet nedan skvallrar om att han kände sig både bitter och lite ‘out of the loop’ redan 1989. Men visst, viss feelgoodfilmkänsla uppstår i en del låtar så han är ju inte direkt felcastad i filmen heller.

Citatet: ”look at the youth in their Whitesnake T-shirts, they’re wearing a poor man’s version of the haircut – man they might as well be from another universe” (Big Man on Paper)