Hem

Vinylsingel: Allt beror på ingenting/Rosens Hemlighet – Under isen (1992)

Lämna en kommentar

Sid A: Allt beror på ingenting

Sid B: Rosens hemlighet

Producent: Mats Johansson Skivbolag: Ha ha, det vore något!

______________________________________________________________________

Ha ha, allt ska ut på bloggen! Det här blir svårt att skriva om då jag själv var med i bandet Under Isen. Gör dock ett försök, men jag håller det kort – okej?!

Vill minnas att detta band först hette Back To The Roots och vi spelade in vår första demo (vad den nu är, om jag ens har kvar den) och bytte sedan namn till Under isen (och vill minnas att vi under några spelningar på 90-talet vitsade till det och döpte om oss till Under Krisen). Därefter bytte vi namn till Travellin’ Band och spelade en j-la massa Creedencelåtar (mest för att få spelningar).

Nåväl, jag har inga ljudbevis på detta och sanningsenligt orkar jag inte lägga upp en fil via youtube (som jag faktiskt gjorde i fallet Street Corner Society på denna blogg). Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att detta är ganska snäll popmusik. Vet inte vad jag ska jämföra det med, för det blir ju svårt (för mig) och jag vill heller inte sitta här och såga/hylla någonting jag själv varit del i. Det är vad det är, typ – och vi fick aldrig skivkontrakt. Förmodligen av den enkla anledningen att vi inte höll måttet. Pust (det är ett hårt liv).

En och annan rolig anekdot bjuder denna singel på. Det var nittiotal och vi hade bildat studiecirkel och fyllt i listor och därav fått ihop pengar till att spela in en singel – men det skulle visa sig bli bra mycket dyrare än vi räknat med. Vi fick gräva djupt i egna fickor. Vidare gav vi ut detta på vinyl och träffade rakt i skarven mellan CD och vinyl – fast lite sent, de flesta ratade redan vid den här tiden vinylformatet. Så våra singlar gick inte direkt åt som smör i solsken. Kanske därför den stora succén uteblev (försöker jag intala mig själv).

Jag kände fotografen Jan-Anders som plåtade omslagsbilden gratis. Varför vi klättrade upp på en kulle vet jag inte. Det var inte min idé. Varför vi på baksidan sitter i en skogsdunge och tittar på teve (vi hade låååång sladd) vet jag inte heller, men något sorts budskap ville vi säkert förmedla.

När allt var inspelat och klart och omslagsbilderna fixade inväntade vi sedan att våra singlar skulle komma med posten från Tyskland. Det var billigast att trycka plattorna där. När de sedan anlände slängde vi under spänd förväntan vinylbiten på skivtallriken för att lyssna. Redan efter några sekunder konstaterade vi att något inte stod rätt till. Minuten in i låten var vi ganska säkra på att hålet (det singelstora, om ni minns) inte satt i mitten – vilket påverkade ljudkvalitén ganska kraftigt. Pick upen svajade fram och tillbaka som en seismograf. Det vara bara att beställa nya singlar, men för att kunna hämta ut dessa utan att betala för de nya så var tullen tvungen att förstöra de gamla. Ha, det var iallafall lite rock n roll.

Därefter hamnade några av singlarna hos lokala skivhandlaren (det fanns sådana på den här tiden) men jag tror inte att vi sålde många. Exakt hur lite singlar vi sålde vet jag inte eftersom skivhandlaren aldrig redovisade antalet sålda singlar när de senare gick i konkurs. Det var väl långt ifrån någon kris i skivbranschen vid den här tiden men vad jag minns var staden inte stor nog för mer än en eller högst två skivbutiker – och en Åhlénsbutik kan ju konkurrera ut de flesta småbutiker.

Nej, nu måste jag sätta punkt. Detta inlägg är väl på in höjd intressant för tre andra personer – och vad jag vet kommer högst en av dem läsa det här. Fan, det är public service det.

Citatet: ”Jealousy hit och jealousy dit” (Rosens hemlighet)

Annonser

Vinylsingel: Småstad – Pers Garage (1989)

Lämna en kommentar

Sid A: Småstad

Sid B: Om hon visste vad hon ville

Producent: Per Gessle  Skivbolag: Parlophone

__________________________________________________________________________

Det här är ju egentligen Gyllene Tider men då Anders Herrlin ej deltar valde man att kalla det Pers Garage istället. Tror att de spelade in fyra låtar som hamnade på nån samlingsplatta – och den här singeln köpte jag då ”Småstad” är en riktigt skön låt.

Här sjunger Gessle om sitt Halmstad, såklart. Något senare upptäckte jag dock att den gode Gessle sneglat en aning mycket på en amerikansk kollega vid namn John Mellancamp. Han har nämligen också skrivit en låt, som då heter ”Smalltown”, som påminner både text- och musikmässigt om just Gessles ”Småstad”. Och Mellancamps låt kom ut redan 1985.

Men det kan väl kvitta var inspirationen kommer ifrån. Det funkar ju och är en bra låt – gott så! ”Om hon visste vad hon ville” känns mer som en, hur ska jag uttrycka det? Just det, som en B-sida.

Citatet: ”allt jag kan beror på en småstad”

Vinylsingel: The Look – Pure Mania (1990)

Lämna en kommentar

Sid A: The Look

Sid B: Partyhouse

Skivbolag: Rainbow Music

____________________________________________________________

Oj oj oj oj! Ja, jag säger det en gång till: oj oj oj oj!

(Tankepaus)

Vad har vi här då, va? Här gräver man fram de allra konstigaste singlar – och den här vet jag med mig att jag köpt, vilket liksom är det pinsamma med det hela.

Om Pure Mania vet jag ingenting och i min jakt på ljudbevis hittar jag en myspacesida, vilket rimligtvis talar för att de finns fortfarande. Hittar dock inget ljud från denna singel, vilket liksom är grejen med det hela då det är en cover på Roxettelåten med samma namn. Pure Mania gjorde alltså en Sator! Ja ni vet, Sator gjorde en cover på Lili & Susies ”Oh Mama” och slog väl igenom med den och jag tror att de här grabbarna var ute efter samma sak – fast då med ”The Look”. Och ”The Look” blev ju en jättehit med Per och Marie men när tre snubbar som spelar halvpunkig skitrock gör den, ja då låter det inget vidare.

Hur det gick för Pure Mania med genombrottet? Tja, känner du till Pure Mania. Nej, precis! Känner du till Sator? Precis!

Case closed!

Citatet: ”Na na na na, na na na na, na na na na na na”

Slänger med ett klipp där nämnda Sator framför en cover istället, fast då en helt annan – som också funkar riktigt bra! Således, Sator vs Pure Mania: 2 – 0.

 

Vinylsingel: I Just Can’t Stop Loving You – Michael Jackson (1987)

Lämna en kommentar

Sid A: I Just Can’t Stop Loving You (with spoken intro)

Sid B: Baby Be Mine

Producenter: Quincy Jones & Michael Jackson Skivbolag: Epic

_________________________________________________________________________

Den här singeln är inte heller min, men den är ju faktiskt riktigt bra. En Michael Jacksonlåt från Badplattan – klart att det är bra. Han gjorde inte många fel under 80-talet, kungen av pop. Fast, lustigt nog är B-sidan ännu bättre – kanske för att den är tagen från Thriller?

Nåja, bara för att ni ska få en liten inblick i hur extremt hårt jag jobbar med den här bloggen (nåja) så kan jag säga att jag scrollade igenom spotifylistan efter alla versioner av den här låten, för att få tag i den korrekta med ”spoken intro”. Den är några sekunder längre än övriga och rätt ska ju vara rätt, eller hur. Men tyvärr lyckades jag inte hitta den. Ni får helt enkelt leva med detta!

Det här är ju en duett, där Michael sjunger tillsammans med Siedah Garret. Hon var dock inte förstavalet utan flera stora stjärnor, som Barbra Streisand och Whitney Huston lär ha tillfrågats, men hade inte riktigt tid att svänga förbi studion. Då blev det till sist Siedah som fick uppdraget. Det kan ju inte ha varit dåligt för hennes karriär, även om jag inte direkt hört något annat med henne. Hon skrev dock en annan Jacksonhit, ”Man In The Mirror”, och kunde nog ta ett sabbatsår och bada i stimpengar.  Vidare, det spelade ingen roll att storstjärnorna nobbade låten – den blev en jättehit ändå och intog givetvis förstaplatsen på listor runt om i världen.

Bonusinfo: när Michael Jackson gav sig ut på Bad World Tour sjöngs den här låten tillsammans med en körtjej vid namn Sheryl Crow. Några år senare släppte hon sin första soloplatta – och det gick ju ganska bra för henne också.

Vinylsingel: Say You, Say Me – Lionel Richie (1985)

Lämna en kommentar

Sid A: Say You, Say Me

Sid B: Can’t Slow Down

Producenter: Lionel Richie & Narada Michael Walden Skivbolag: Motown

______________________________________________________________

Den här är inte min! Den här är inte min!! Den här är inte min!!!

Okej!? Tror att den var syrrans men ändå har den hamnat hos mig. Lionel Richie, ha! Syrran har dock alltid haft ganska unken musiksmak (sorry) så det är egentligen inte lustigt att hon hade den här fördömda singeln. Men, det här var en jättehit på det ofta nuförtiden alldeles ofantligt överskattade åttiotalet, om ni minns? Personligen tycker jag att det låter Foreigner med extra smör på; allså fullkomligt syntetiskt vidrigt! Förmodligen delar den förstaplatsen med Stevie Wonders förfärliga åttiotalshit ”I Just Called To Say I Love You” på vidrighetsskalan.

Vad mer ska jag säga? Just det, den här låten var med i filmen White Nights och hamnar således även i soundtrackkategorin. Och sedan verkar Lionel faktiskt ha lite humor, för när han var med i The Simpsons gick han med på att låten genomgick en pytteliten förändring – han sjöng nämligen ”Hey You, beer me” istället.

Nej – det får räcka! Har babblat på för mycket om den här vinylbiten redan. Funderar på om jag inte har någon mer gammal singel som egentligen är syrrans. Kanske lika bra att ta en till – så jag blir av med dem.

Citatet: ”As we go down life’s lonesome highway, seems the hardest thing to do is to find a friend or two”

Vinylsingel: Omåomigen – Pelle Almgren och Wow liksom (1991)

2 kommentarer

 

Sid A: Omåomigen

Sid B: Du som älskar

Producent: Carl-Michael Herlöfsson Skivbolag: Metronome

____________________________________________________________________

Något pinsam singel som jag har köpt. JA, jag erkänner! Okej? Sluta tjata nu!

Det här kan vara det dummaste bandnamnet någonsin och låten kan vara en av de fånigaste, ja …. efter alla låtar med Patrik Isaksson då. Eller Markoolio. Oj, nu var jag elak – men det kan ju vara skönt ibland. Stolpigare och mer krystad text går väl knappt att hitta? Ja, bortsett redan nämnda exempel då.

Pelle Almgren & Wow Liksom dansade en sommar, sedan var det slut på det roliga. Det kom ju en platta men den har jag inte hört. (Får väl erkänna att jag lyssnade på två låtar via Spotify – och konstaterar att det låter som ett ostämt Pontus och Amerikanerna). Vill minnas att plattan sågades av en enig kritikerkår. Låten ”Omåomigen” hittar du numera på samlingsskivor som Svenska kultlåtar och andra med ordet klassiker i titeln. Men inte är det här en klassiker. Nej, den kanske var lite buskisrolig då det begav sig men ärligt talat, nu är den bara dum. Visst?

Den stora frågan är väl ändå den här: hur kan sex personer (jag räknar till så många på konvolutet) låta som en trio? Det är en bedrift om något!

Citatet: ”men så en dag när som vanligt jag mediterade i skogen” Ehhh, ursäkta – men Pelle ger inte intrycket av att vara den mediterande typen.

Vinylsingel: Tears Don’t Put Out The Fire – Alien (1988)

Lämna en kommentar

Sid A: Tears Don’t Put Out The Fire

Sid B: Dreamer

Producent: Chris Minto Skivbolag: Virgin

_____________________________________________________________________________

Från det ena till det andra. Så blir det lätt här på bloggen!

Nåja, ska vi ta en titt på det här då? Alien!! Någon som minns dem? Inte? Okej, låt mig förfriska minnet: gruppen Alien bildades i Göteborg 1986 och när de 1988 spelade in en rockigare version av en gammal Marblesdänga fick de till en dunderhit. ”Only One Woman” toppade listorna och bandet släppte därpå sin debutplatta. De lyckades tyvärr inte få till någon egen låt som kunde ta upp kampen med coversuccén och efter ett tag hoppade sångaren Jim Jidhed av för att satsa på en solokarriär – och några år senare dök han faktiskt upp i melodifestivalen.

Men hur gick det med Alien, undrar du kanske? Nähe, inte!? Hur som helst, bandet fortsatte med ny sångaren men föll efter några plattor i glömska. ”Tears Don’t Put Out The Fire” fanns iallafall med på den där debutplattan men jag minns inte att det var en hit. Ingen aning om varför jag har den, för Alien har jag aldrig lyssnat på. Och det här är inte min kopp te; det funkar inte ens som nostalgi för mig.

Men gissa vad – Alien har återförenats. Med ”the original lineup” som det så fint heter och de ger sig ut på vägarna under 2011. Och så har de spelat in en ny låt också, den finns att ladda ner på hemsidan.  Det kanske kan vara något för hårdrocksnostalgikern? Själv kommer jag bara att tänka på alla de där andra svenska banden som kom och gick. De som man aldrig lyssnade på men minns ändå. Ni vet, 220 Volt, Talk of The Town, Dalton och alla de där andra. Om du glömt varför du knappt minns dem så finns de ju på Spotify.

Citatet: Nej du, nån måtta får det vara!

Older Entries