Hem

DVD: Live in Texas – ZZ Top (2008)

Lämna en kommentar

LiveFromTexas

Got Me Under Pressure/Waitin’ for the Bus/Jesus Just Left Chicago/I’m Bad, I’m Nationwide/Pincushion/Cheap Sunglasses/Pearl Necklace/Heard It on the X/Just Got Paid/Rough Boy/Blue Jean Blues/Gimme All Your Lovin’/Sharp Dressed Man/Legs/Tube Snake Boogie”/La Grange/Tush

Speltid: 154 min

___________________________________________________________

Vill börja med att säga att jag verkligen älskar ZZ Top, och även om de kanske inte gjort så mycket vettigt de senaste 25 åren så kan jag inte skriva ”älskade” då jag själv upptäckte bandet när de stod på toppen av sin kommersiella peak och därefter dalade (kvalitetsmässigt). För i och med detta genombrott upptäckte jag fantastiska skivor genom att bläddra bakåt i diskografin. Det var El Loco, Tres Hombres, ZZ Top’s First Album och en gäng andra.

Här – 2007 – måste jag dock säga att de låter riktigt trötta (inte minst trummisen Frank Beard). Såg också en konsert några år senare och både setlistan och ansiktsuttrycken var då mer eller mindre identiska (bortsett en låt och ett försök att tala svenska i mellansnacket). Blev besviken, trots att jag sett denna DVD innan konserten – den borde liksom fått mig att ana oråd.

Det är inte dåligt, det känns bara som om de slagit på autopiloten. Blueståget dundrar fram på nybyggd stabil räls, och passagerarna i bandet åker första klass hela vägen – det är nämligen bekvämt och det kan de väl unna sig då de skivdebuterade redan 1971? Och förvisso, de har ju varit med ett tag!

Fast låtarna håller fortfarande, och de kör på gamla säkra kort. Den nyaste låten är från 1994, ”Pincusion” från plattan Antenna. Och när de glider in i klassiker som ”I’m Bad, I’m nationwide”, ”Cheap Sunglasses” och ”Just Got Paid” är det svårt att stå emot; mina boggie woggie-knän börjar gunga i takt med Frank Beards släpiga rytmräls.

Så, det här är ett ganska trött gäng men med en samling fantastiska låtar. Det går inte att misslyckas med dessa låtar i ryggen. Ja, och sedan tycker jag att scenen på något sätt är både smaklös och fantastisk snygg på en och samma gång. Således är denna DVD ett något splittrat intryck som dock alltid får mig att börja bläddra efter de gamla plattorna. Och det kan ju aldrig vara fel, eller hur?

Bonusinfo: skäggen låter dock inte alls lika trötta på senaste plattan La Futura, som kom härom året. Inte riktigt tillbaka i finform men förmodligen bästa sedan 1994.

Bonusinfo 2: Och Dusty Hill är fortfarande skitcool.

Annonser

CD: Recycler – ZZ Top (1990)

Lämna en kommentar

Concrete and Steel/Lovething/Penthouse Eyes/Tell It/My Head’s in Mississippi/Decision or Collision/Give it Up/2000 Blues/Burger Man/Doubleback

Producent: Bill Ham Skivbolag: Warner Bros.

_______________________________________________________________________

Från en klassisker släppt på 60-talet till en ZZ Top-platta från 90-talet. Smidig övergång? Knappast. Men, lustigt nog känns Recycler mer daterad än The Beatles Revolver.

Om den här finns det både bu och bä att säga, för att uttrycka sig fåraktigt. Den här skivan inledde skägnissarnas nittiotal och utan att vara elak kan man väl säga att det gick downhill from here. Och då når den här inte heller några högre höjder. Det låter bara likadant mest hela tiden, som en och samma låt om och om igen. Trummorna låter som om de vore samplade direkt från Eliminator.

Å andra sidan är det inte direkt dåligt, mest tråkigt. ”Concrete and Steel”, ”Burger Man” och ”Give It Up” är stöpt i samma enformiga boggie woggie-form. Det låter kanske inte fullt så syntetiskt och osvängigt som på föregångaren Afterburner men bra mycket tråkigare.

Om du nu tvunget vill lyssna på det här finns det två låtar som sticker ut. Det är tungt släpiga ”My Head’s In  Mississippi” och sköna balladen ”2000 Blues”. Den senare lyssnar jag faktiskt på från och till, och det är helt klart plattans bästa spår. Resten är bara tråkigt.

Citatet: ”If I had an airplane with a co-pilot too, I’d fly to a planet that was closest to you” (2000 Blues)

CD: Eliminator – ZZ Top (1983)

Lämna en kommentar

Gimme All Your Lovin’/Got Me Under Pressure/Sharp Dressed Man/I Need You Tonight/I Got the Six/Legs/Thug/TV Dinners/Dirty Dog/If I Could Only Flag Her Down/Bad Girl

Producent: Bill Ham Skivbolag: Warner Bros.

__________________________________________________________________________

Här har vi en perfekt blandning med gamla och nya ZZ Top. På skivan innan, El Loco, var låtarna bra men produktionen dassig och uråldrig och på plattan efter, Afterburner, blev det stelt, överproducerat och mer eller mindre skräpigt. Eliminator är alltså en perfekt platta, i den bemärkelsen. Den blev också en succé och har hittills skeppats iväg i över 10 miljoner exemplar. Även om skäggmurvlarna hade haft stora framgångar tidigare så skulle alltså Eliminator ta dem till en helt annan nivå, rent kommersiellt alltså.

Det är inte gubbarnas bästa platta (enligt mig) men visst finns det ett gäng sköna låtar på den här. Vem har inte hört ”Gimme All Your Lovin'”, ”Got Me Under Pressure”, ”Legs” och ”Sharp Dressed Man”? Nej, det kan inte vara många! Riffen sätter sig som fästingar på en sommaräng och släpper inte greppet i första taget. Den raka och enkelt taktfasta Frank Beard håller upp en stabil rytmräls som grundplåt och skäggen Billy Gibbons och Dusty Hill kan tryggt luta sig tillbaka och bara åka med.

Förmodligen har bandets alla videos från den här perioden en hel del med framgången att göra. De upptäcktes av MTV-generationen och landade i vart och varannat vardagsrum i en röd specialbygg Ford. Och så såg de ju (för tiden) ganska cola ut när de stod där och svängde med sina fluffiga gitarrer i kostymer och knälånga skägg. Vad mer kan en törstande MTV-publik begära (förutom svängiga riff som vilken tremånadersbaby som helst kan stampa takten till)? Det var öppet mål liksom.

Vad mer? Förutom tidigare nämnda superhits kan jag rekommendera ”TV Dinner”, balladen ”I Need You Tonight” och ”If I Could Only Flag Her Down”. Tror att bandet lyckades krama ur hela fem singlar från den här plattan. Tyvärr har gubbarna inte lyckats toppa detta, då det gick utför efter den här plattan.

Citatet: ”She’s got legs, she knows how to use them” (Legs)

CD: El Loco – ZZ Top (1981)

Lämna en kommentar

Tube Snake Boogie/I Wanna Drive You Home/Ten Foot Pole/Leila/Don’t Tease Me/So Hard/Pearl Necklace/Groovy Little Hippie Pad/Heaven, Hell or Houston/Party on the Patio

Producent: Bill Ham Skivbolag: Warner Bros.

____________________________________________________________________________

Störtskönt omslag på den här sjunde plattan från favoritskäggen. El Loco är helt klart en ZZ Top-favorit. Till en början hade jag svårt för den här skivan men den har växt, år efter år, och även om den ljudmässigt ibland har en del att önska så föredrar jag detta ZZ Top framför det som på uppföljaren Eliminator bjöd på stela beats och fyllde ljudbilden med förinspelat ljud.

Allra bäst är baktunga numret ”Tube Snake Boogie” – en klassiker! Sedan har du garanterat hört ”Pearl Necklace” som inte alls handlar om att ge pärlhalsband till bruden, eller jo det gör den – men liksom på ett annat sätt. Hur ska jag får till det här? Den är lite snuskigare och fulare än man kan tro. Det där inledande hånflinet säger ju en del, och om man säger såhär: det finns ett annat pearl necklace som grabbarna refererar till. Så när han sjunger ”she want a pearl necklace” menar han att mannen liksom ….. ehhhh ….. ja han lägger det alltså på halsen. Äh, klicka på länken här så fattar ni: http://en.wikipedia.org/wiki/Pearl_necklace_(sexuality)

Ja, nu fastnade jag i en bortförklaring. Hur som helst, här hittar du också skönt tillbakalutade låtar som ”I Wanna Drive You Home” och ”It’s So Hard” med sköna bilåkarrefränger. Och lite mer utflippade ”Ten Foot Pole”, ”Heaven, Hell or Huston” och kanske inte minst ”Groovy Little Hippie Pad”. Glöm inte heller bort att lyssna på avslutande stänkaren ”Party On The Patio” – en bortglömd pärla, helt klart.

Citatet: ”And that’s not jewelry she’s talkin’about, it really don’t cost that much” (Pearl Necklace)

LP: Afterburner – ZZ Top (1985)

2 kommentarer

Sid 1: Sleeping Bag/Stages/Woke up With Wood/Rough Boy/Can’t Stop Rockin’

Sid 2: Planet of Women/I Got the Message/Velcro Fly/Dipping Low (In the Lap of Luxury)/Delirious

Producent: Bill Ham Skivbolag: Warner Bros.

________________________________________________________________________

Det är lätt att så här på ålderns höst (nåja, det är väl ändå vår, eller?) skjuta ifrån sig den här plattan. ZZ Tops videoperiod. Att liksom inte låtsas om dem. Blunda och gå vidare. Men så lätt tänker jag inte låta mig själv komma undan.

För att tala klarspråk: jag var elva bast när den här skivan kom och MTV sköljde över oss alla likt en tuggummidoftande Hubba Bubbatsunami. Det fanns ju inte en chans i helvetet att jag skulle klara mig; att jag skulle kunna värja mig från dessa skäggmurvlar som spelat bluescovers på tacoställen i Texas i hundra år och nu bestämt sig för att kliva rakt in i mitt vardagsrum via MTV i nåt slags rymdliknande hot rod-redskap.

Det var ju öppet mål!

Med det sagt; ”Rough Boy” är väl en helt okej ballad. ”Can’t Stop Rockin'” och ”Planet of Women”, okej då. Men det är så förbaskat onödigt med den där stela boggierälsen till trumkomp. Lite för mycket. Men visst, jag har lyssnat på den här skivan mer än jag vill minnas.

Sedan kan jag alltid komma med efterkonstruktioner, men det var nog här det började. Eller kanske med föregångaren Eliminator. Men det spelar ingen roll – hur mycket jag  än älskar alla de där plattorna som kom innan så kan jag inte bara strunta i Afterburner. Det var en inkörsport – vare sig jag vill det eller inte.

Men ”Sleeping Bag” är kanske en av de fånigaste låtarna skäggnizzarna gjort. Så, då var det sagt! Sedan undrar jag varför ingen blev upprörd över en låt som ”Woke Up With Wood” 1985. De kastade sig över stackars Prince i ”Darling Nikki” året innan (och drog igång hela Parental Advisoryprylen med Tipper Gore i spetsen) men ZZ Top kom undan, utan några som helst klagomål (vad jag minns).

Citatet: ”When I woke up this morning I was feeling mighty good/My baby understood, had to do what she should/Lying near a pile of wood, laying it on some, playing with it some when I, I woke up with wood”

CD: Tres Hombres – ZZ Top (1973)

Lämna en kommentar

Waitin’ for the Bus/Jesus Just Left Chicago/Beer Drinkers & Hell Raisers/Master of Sparks/Hot, Blue and Righteous/Move Me on Down the Line/Precious and Grace/La Grange/Sheik/Have You Heard?

Producent: Bill Ham Skivbolag: London

__________________________________________________________________________________

Jag var faktiskt ute och sprang härom dan, tro det eller ej – och någonstans djupt inbäddad i min iPhone hittade jag ZZ Tops Recycler. Den visade sig vara ett ganska bra joggingsoundtrack men om du, som jag, kommer hem och häller ut alla dina ZZ Topskivor på golvet så står sig just Recycler ganska slätt jämfört med de andra. Så jag bestämde mig för att skriva om en annan platta istället.

Tres Hombres är bandets tredje skiva och jag tror att det var här som jag kände wow, de här skäggnissarna har nog koll på läget. Det finns dagar då jag skulle säga att det är bandets allra bästa platta, andra dagar vet jag inte. Hur som helst, det här är klassisk ZZ Top!

Vet inte hur många gånger jag fastnat i inledande combon ”Waiting For The Bus/Jesus Just Left Chicago” och tycker nog att det där är ZZ Top i sin allra bästa kostym. Och om du har skägg och gillar att åka båge så är ”Beer Drinkers & Hell Raisers” absolut din melodi. Eller det baktunga svänget i ”Master of Sparks”! Ha!! Sedan tvärvänder skäggen och stannar upp i balladen ”Hot, Blue and Righteous”. Och om du inte stått på en bar (som du kanske önskat vore en bordell) och stampat takten till ”La Grange” så har du inte haft mycket till liv. Det är liksom kindergarten för skäggrockare – och andra minde skäggiga. Det är enkelt, men det svänger. Så. In. I. Helvete.

Citatet: ”I met a shiek from Mozambique who led me to the Congo. He dreamed to go to Mexico and sample a burrito” (Sheik)

CD: ZZ Top’s First Album – ZZ Top (1971)

Lämna en kommentar

(Somebody Else Been) Shaking Your Tree/Brown Sugar/Squank/Goin’ Down to Mexico/Old Man/Neighbor, Neighbor/Certified Blues/Bedroom Thang/Just Got Back from Baby’s/Backdoor Love Affair

Producent: Bill Ham Skivbolag: London Records

__________________________________________________________________________________

Det här är mycket riktigt skäggnizzarnas första platta. Fast  i början av 70-talet var skäggen inte lika välfriserade och inte alls lika långa, men på den tiden hängde det inte på skäggen (som det gör nu) utan det var det enorma svänget det handlade om. För svänger, det gör det!

Det här är en riktigt bra platta, trots det otroligt dåliga ljudet. Jag tror att trummisen Frank Beard spelar på ett trumset gjort av kartong – för det är så det låter. Men det spelar ingen roll för det gungar igång enormt redan i ”(Somebody Else Been) Shakin’ Your Tree” – man dansar boggie woggieknäna ur led – och fortsätter med ett glödande gitarrintro i ”Brown Sugar” och om man inte redan är invaggad så gör definitivt ”Squank” jobbet.

Det kanske finns ett och annat halvnummer någonstans mitt i men glöm för all del inte bort sköna balladen ”Just Got Back From Baby’s” och det avslutande malandet i ”Backdoor Love Affair”. Det här sitter lika fint som en kall Stöl en stekhet dag på uteserveringen.

Fråga: När beger sig ZZ Top ut på turné och spelar hela First Album från början till slut? Det är den sannerligen värd – och erkänn att tanken är lockande!

Citatet: ”It smells so rotten and rank everybody calls it the squank” (Squank)