CD: Wingspan: Hits And History – Paul McCartney (2001)

HITS: Listen To What The Man Said/Band On The Run/Another Day/Live And Let Die/Jet/My Love/Silly Love Songs/Pipes Of Peace/C Moon/Hi Hi Hi/Let ‘Em In/Goodnight Tonight/Junior’s Farm/Mull Of Kintyre/Uncle Albert / Admiral Halsey/With A Little Luck/Coming Up/No More Lonely Nights

HISTORY: Let Me Roll It/The Lovely Linda/Daytime Nightime Suffering/Maybe I’m Amazed/Helen Wheels/Bluebird/Heart Of The Country/Every Night/Take It Away/Junk/Man We Was Lonely/Venus And Mars / Rockshow/The Back Seat Of My Car/Rockestra Theme/Girlfriend/Waterfalls/Tomorrow/Too Many People/Call Me Back Again/Tug Of War/Bip Bop / Hey Diddle/No More Lonely Nights (Playout Version)

Producenter: Chris Thomas, George Martin, Linda & Paul McCartney Skivbolag: Parlophone

En dubbel-cd uppdelad i rubrikerna HITS och HISTORY och där det fyndiga ”wingspan” syftar på Paul McCartneys tid med Wings men också hans bredd som soloartist. Och den första cdn är ju mycket riktigt fylld med hits som ”Band On The Run”, ”Jet”, ”Pipes of Peace” och ”No More Lonely Nights” (den sistnämna finns med även på andra skivan, fast i en annan version).

Och då jag inte lyssnat på denna samling sedan den köptes för över tjugo år sedan är det ju lite roligare att frottera sig med låtarna kategoriserade ”history”, men om sanningen ska fram så borde några av dem byta plats med några av spåren under ”hits”-rubriken. McCartneypärlor som ”Let Me Roll It”, ”Maybe I’m Amazed” och ”Too Many People” är väl ändå att betrakta som hits?

Nåväl, det här är väl en rolig samling men hade nog kunnat trimmats ner till en enkel-CD? Fyrtiofyrasekundaren ”The Lovely Linda” kan man väl leva utan? Och var inte ”Take It Away” en hit? Det är ju dock en av plattans skönaste låtar. Ja ja, inte mycket mer att säga om den här och det slår mig nu att jag skrivit ett helt inlägg om Sir Paul McCartney utan att nämna det där andra bandet han var med i. Hmm, bara en sån sak!

Citatet: ”Buy buy says the sign in the shop window, why why says the junk in the yard” (Junk)

LP: Jungle Jam – Egba (1976)

Sid A: Turtle Dance/Bland Tomtar Och Kontroller/Takdropp/Follow That Knallert/La Firmeza

Sid B: Trabajo Para Egba/Månadens Erbjudande/EKG/Apkalops/Hollywood Magic

Producenter: Egba Skivbolag: Sonet

Skön jazzig fusion signerat svenska gruppen Egba. Har tidigare skrivit om just Egba men en del tåls kanske att upprepas? Gruppen bildades iallafall nån gång i början av 70-talet och fokus ligger på nån slags skön symbios av jazz och funk. Ja, jag får en hel del Weather Report-vibbar av det här.

Bandnamnet togs från en afrikansk folkgrupp och trumpetaren Ulf Adåker är en röd tråd i sammanhanget då han varit en av få konstanta medlemmar. Egba har väl funnits från och till under åren men 70-talet är ju helt klart deras årtionde, fast för några år sedan firade bandet 50 år med en konsert på Fasching i Stockholm (nej, jag var inte där).

Jungle Jam blev bandets genombrott. Om det är deras bästa skiva vet jag faktiskt inte men helt klart den jag lyssnat mest på, kanske inte minst för att min far spelade den ganska ofta – och den här är mycket riktigt tagen från min fars jazzarkiv. Har alltid gillat inledande ”Turtle Dance” lite mer än övriga låtar då den har ett skönt funkigt schwung. Men, den fungerar nog bäst i sin helhet och trots att det är helt instrumentalt så hajar man ju till på några av låttitlarna, som t.ex. ”Bland Tomtar Och Kontroller”, ”Apkalops” och ”Follow That Knallert” – den sistnämnda har även ett smattrigt skönt trumspel signerat Åke Eriksson och slagverkaren Ahmadu Jarr. Dock inget för den kräsmagade Swiftien.

Bonusinfo: Lasse ”Sällskapsresan” Åberg har gjort omslaget, och det får man ju ändå ge honom att det gjorde han bra.

CD: Danko Jones (samling) – Danko Jones (2015)

Do You Wanna Rock/Lovercall/Play The Blues/Forget My Name/First Date/Code Of The Road/Full Of Regret/Baby Hates Me/Had Enough/Gonna Be A Fight Tonight/Invisible/Cadillac

Skivbolag: Bad Taste Records

En samlingsplatta som följde med nån tidning; minns dock inte vilken. Men det här är en rejält givmild 12-spårscd i all enkelhet. Vi får inte bara låtar från bandets (vid tiden) kommande platta Fire Music utan låtar från tidigare släpp.

Svårt att ogilla Danko Jones om man gillar sin rock rak. Riffen sitter som de ska; likt småjabbar penetrerar de trumhinna och luftguran åker ju fram direkt i inledande ”Do You Wanna Rock” där Danko även vräker ur sig versraderna maskingevärsfort, och så lite koskälla på det. Vad finns det att ogilla?

Okej, kanske blir det lite enahanda efter ett par låtar men här känns det lite mer varierat, kanske för att de blandat upp med låtar från bandets tidigare plattor? Danko sjunger om att hångla i en bil, om att vilja kn***** redan på första dejten, och så en hel del om att rocka. Blir inte djupare än så men det gör inget eftersom riffen kompenserar de kylskåpsmagnetiga textraderna.

Citatet: ”Hey, do you kiss on the first date? ‘Cause I do, ‘cause I do, ‘cause I do, ‘cause I do, ‘cause I do”

CD: Past to Present – Toto 1977-1990 (1990)

Love Has the Power/Africa/Hold the Line/Out of Love/Georgy Porgy/I’ll Be Over You/Can You Hear What I’m Saying/Rosanna/I Won’t Hold You Back/Stop Loving You/99/Pamela/Animal

Producenter: Toto, George Massenburg, Bill Payne m.fl. Skivbolag: Columbia

River av ytterligare ett inlägg med Toto!

Minns ni Jean Michel Byron? Inte!? Han hänger i alla fall i fingertopparna och kör Totolåtar 2024. Som affischnamn på nån festival i sommar (Giants of Rock – fast det är mest exmedlemmar som tolkar sina respektive band) tolkar han låtar med tillägget ”PERFORMS SONGS BY TOTO”. Och visst, han var visserligen medlem i Toto under några månader i början av 90-talet när bandet samlade sig på Past To Present, och Byron fick representera ”nutiden” i fyra nya låtar. Men, när bandet sedan klev upp på scenen inför livepubliken degraderades han ganska omgående till bakgrundssångare på grund av MJK (Michael Jacksonkomplex). Det gick inte hand i handske med Toto (pun intended samt se citatet nedan).

De där nya låtarna var inte så tokiga när de kom, faktiskt. ”Love Has The Power” blev väl nån slags minihit och jag tyckte att ”Can You Hear What I’m Saying” var något som doftade aningen nytt då, i början av nittiotalet. Men, det var då – de har inte åldrats så bra. Bäst av dessa är i alla fall balladen ”Out of Love” med exemplariskt trumspel av Jeff Porcaro.

Allt det där spelar dock mindre roll när de ställs mot hitsen (”Africa”, ”Rosanna”, ”Hold The Line” m.fl.). Det här var Totos första samling men nu har det getts ut hur många som helst, egentligen med samma låtar (minus Byrons bidrag) samt med några tillägg. Och även om bandet gett ut ett gäng plattor sedan denna samling så är det ju inte mycket av detta som platsar på en samlingsplatta. Visst, Kingdom of Desire (1992) och Tambu (1995) har ju sina stunder men därefter är låtskörden ganska konturlös. Hur som helst, om du är ute efter en samling med Toto så finns det bättre alternativ, helt klart.

Citatet: ”We get on stage and we start the first tune, ”Love Has The Power” and he starts dancing around like fucking Richard Simmons on acid. Some fucking fruity shit going on, man. And the crowd is like looking at me and going, something’s up. They’re looking at him and flipping him the bird telling him to get off the stage. And I’m looking at Jeff Porcaro and he’s looking at me going, what the fuck is that? I mean it was unbelievable…He thought he’d come to save the day. Like Christ had come down and blessed us. We get off the gig and we’re like, what the fuck is that?” (Steve Lukather om att turnera med Byron)

Bonusinfo: jag såg spelningen bandet gjorde i Globen på denna turné och Byron var mer eller mindre en kuliss. Steve Lukather frontade mestadels – med den äran!

CD: Fahrenheit – Toto (1986)

Till the End/We Can Make It Tonight/Without Your Love/Can’t Stand It Any Longer/I’ll Be Over You/Fahrenheit/Somewhere Tonight/Could This Be Love/Lea/Don’t Stop Me Now

Vissa skivor har man tydligen både på vinyl och CD. Och, här behöver vi liksom stanna upp ….. OK, alright ….. japp, det här är ….. en guilty pleasure för mig, okej? Om du misstycker så slänger jag upp följande MOTARGUMENT: Jeff Porcaro, Steve Lukather, David Paich, Mike Porcaro, Steve Porcaro…. och Joseph Williams (exakt i den ordningen). Fahrenheit är Totos sjätte platta; den första med Joseph Williams på sång och jo … han är ingen Bobby Kimball men i det 80-tal den släpptes sitter den ganska bra. Eller hur?!

Det finns dock en hel del ogjort kring den här plattan. Som t.ex. videon till ”Till The End” där Paula Abdul svansar runt och fånar sig medans Joseph Williams spatserar runt i lustig hatt. Eller videon till ”I’ll Be Over You”; en smetig powerballad där Steve Lukather & Co gör en takspelning (som om de vore Beatles) med fåniga solglasögon och iscensatt solljus. Trams? —– Japp!

Men om vi bortser från allt det där, och det kanske lite väl polerade soundet, så är det här en riktigt bra platta. Visst, Willams är ju ingen Bobby K men låtmaterialet håller rätt bra 80-talsklass. Jag har, hur som helst, svårt att värja mig mot låtar som ”Without Your Love” (galet hi-hathäng på den här), ”Ill Be Over You (Steve L …. snyggt; absolut!), ”Could This Be Love” (sitter som en 50-talssmäck) och så gav de en säck guldpengar till Miles Davis som spelar på avslutande instrumentalaren ”Don’t Stop Me Now” (kan det bli mer 80-talsDavis än så?).

En klassiker, helt klart. Den här har man lyssnat på från och till, och som alltid älskar man ju Steve Ls solo i ”I’ll Be Over You”, den poppiga percussionmattan som omsluter ”Lea” (Steve Porcaro, well done) och kedjerasslet i titelspåret – det funkar fortfarande (David Paich). Den här plattan släpptes 1986 och nånstans är det bara att se tillbaka och minnas; snyggt, polerat och perfekt – men vaddå; nån måste väl få hålla på med det det där snygga, polerade och perfekta? Och de kallar sig Toto!

Citatet: ”Got a fast education holding you in tears, someone finally hurt you after all these years… got to get my message to you somehow”

LP: Katharsis – Janne Schaffer (1976)

Sid A: Bromma Struttin/Strumpan Suite a) Allegro b) Adagio/Den Blå Porten

Sid B: Dimbaa Jullow/Ramsa/Atlanta Inn 2419/Den Röda Porten/Skogsstjärnan (Hymn)

Producenter: Janne Schaffer & Lasse Samuelson Skivbolag: CBS

Sträcker mig efter en bit vinyl och får tag i den här (ur min fars jazzarkiv). Jag är inte överförtjust i jazzrocken men ingen skugga över Janne Schaffer; han förtjänar sin kultstämpel och tillhör med rätta raddan av legendariska musiker detta land producerat. Men, jag blir lite orolig i själen när jag lyssnar på Katharsis. Det är lite för… vad säger man?….. fippligt? Således kanske lite katharsis för mig då (pun intended).

Både inledande ”Bromma Struttin'” och efterföljande ”Strumpan Suite” (uppdelad i två delar; vilket märks tydligt i den senare delen (”Adagio”) som lyckligtvis är betydligt mer återhållsam) visar sitt stressiga jazzrockansikte. Kan inte riktigt ta till mig det, även om avbräcket i del två är högst välkommet. Tempot dras dock ner några hekto i A-sidans sistaspår, vilket gör att jag faktiskt vänder vinylen och ger andra sidan en chans.

Men, det fortsätter tyvärr lika stressigt i ”Dimbaa Jullow” och även om det blir aningen mer varierat på sida B är detta ingenting jag lyssnar på igen. Det är dock kompetent rent musikalisk till bredden fylld med duktiga musiker, som jag dock inte har koll på – förutom Björn J:Son Lindh som dyker upp på flöjt i några spår. Om du gillar den ekvilibristiska jazzrocken, ja då är Katarsis helt klart något för dig!

Bonusinfo: Stycket ”Strumpan Suite” skrevs som en hyllning till Jan-Olof ”Strumpan” Ström som körde bandets turnébuss.

CD: Have I Offended Someone? – Frank Zappa (1997)

Bobby Brown Goes Down/Disco Boy/Goblin Girl/In France/He’s So Gay/SEX/Titties ‘N Beer/We’re Turning Again/Dumb All Over/Catholic Girls/Dinah-Moe Humm/Tinsel Town Rebellion/Valley Girl/Jewish Princess/Yo Cats

Producent: Frank Zappa Skivbolag: Rykodisc

Världen skulle verkligen behöva både en, två eller kanske femton Frank Zappa just nu. Någon som inte är rädd för att säga emot eller provocera! Trycka en tumme i ögat på folk. Det gjorde Frank!

Den här samlingsplattan släpptes några år efter Zappas död och innehåller låtar som mer eller mindre jagat upp folk. Han var ju bra på det den gode Frank, och den lättkränkte får hålla sig undan för här slänger han ur sig fördomar om judar, bögar, fransmän och typ allt däremellan. Jag har dock ingen koll på Frank Zappa, så huruvida den här plattan är representativ för hans karriär låter jag vara osagt.

Uppskattar dock många av låtarna här, och varenda gång jag lyssnar på den här så tänker jag ”fan, ska ta tag i det där med Zappa” men det blir liksom aldrig av. Hur som, det är lätt att sätta kaffet i halsen när man lyssnar på låtar som ”Dinah-Moe Humm”, ”He’s So Gay” eller ”Dumb All Over”. Eller som i ”Titties ‘N Beer” där han sjunger om…. eh, öl och tuttar: ”where’s those titties I like so well, and my goddamn beer?” Kort därefter sjunger Zappa duett med djävulen. Ja, och i ”Jewish Princess” sjunger han om en man som är på jakt efter ”a nasty little Jewish princess with a garlic aroma that could level Tacoma”. Ni fattar, han rör om i grytan.

En del av låtarna är liveinspelningar, vilka får mig att önska att jag sett honom live. Det hade förmodligen varit en upplevelse utöver det vanliga. Han gick bort 1993 endast 52 år gammal; cancer! RIP!! Fram till dess hann han dock med att släppa 62 album och sedan hans död har det släppts ytterligare ett sextiotal album – så det finns ju en hel del att upptäcka för den som inte är så lättkränkt.

Citatet: ”You ate my Chrissy? Yeah! titties ‘n all! Well, what about the beer then? Now, were the can this tall?”

LP: Kickar (Singlar 1981-1987) – Imperiet (1990)

Sid A: Vad Pojkar Vill Ha/Alltid Attack/Felrättsnettheltfelrättsnett/Alltid Rött – Alltid Rätt/Du Ska Va President/Fred

Sid B: Min Maskin/Kom Kom/Var E’ Vargen/Saker Som Hon Gör/19Hundra80Sju/Rock’N Roll Är Död

Producenter: Stefan Glaumann & Imperiet Skivbolag: Mistlur

Jag har inte sett dokumentären Ett hjärta är alltid rött men man är ju bra sugen. Fast då kanske denna samling kan fungera som snuttefilt, i väntan på? Nåväl, vet inte jättemycket om Imperiet men visst började det som ett hobbyprojekt kallat Rymdimperiet redan i början av 80-talet, men som sedan blev ett heltidsprojekt när Ebba Grön lade ner? I texterna som pushar filmen beskrivs de iallafall som något som uppstod ”från spillrorna av Ebba Grön” och sedan tog sig via ”Svensktoppen” och därefter till ”de stora arenorna”.

Nåväl, här är det Joakim Thåström som är stjärnan. Han är R.Ö.S.T.E.N. Fast visst, Christian Falk, Stry Terrarie, Fred Asp med flera gjorde säkert sitt till. När man nu lyssnar på Imperiet idag låter ju produktionen rejält daterad. Hela ljudbilden andas liksom ‘dåligt åttiotal’ men låtarna håller fortfarande. CD-versionen av samlingen Kickar innehåller lite fler låtar men den här vinylen känns ganska komplett; ja bortsett att ”C.C. Cowboys” glömts bort (även på CD-versionen). Men jag saknar dock tolkningarna! Imperiet gjorde så mycket bättre långt före TV4 med nytolkningar av Bellmans ”Märk hur vår skugga” och Taubes ”Balladen om briggen Blue Bird av Hull” redan 1986.

Trots den kantiga ljudbilden slås man av hur briljanta låtarna är; inte minst Thåströms texter. ”Vad pojkar vill ha”, ”Var e´vargen” och ”Du ska va president” är ju välkända brottarhits som dyker upp lite varstans även idag. Personligen hade jag glömt bort ”Min maskin”, ”Rock’ n Roll är död” och Wiehetolkningen ”Fred”. Kanske dags för ett biobesök snart?

Bonusinfo: Masked Singer-orkestern Ghost har faktiskt gjort en cover på Imperiets ”Bibel” och de behövde inte ens bemöda sig med att översätta den till engelska då detta gjordes redan 1988 då Thåström och Co försökte sig på en utlandslansering. Det gick åt helvete, så bandet lades ner och Thåström flyttade till Amsterdam där han vräkte ur sig industrirock med Peace, Love and Pitbulls. Och det gick väl inte så jävla bra det heller?

Bandet gjorde sin sista spelning på Ritz i Stockholm den elfte september 1988 vilket dokumenterades i filmen ‘HÄR FÖLL IMPERIET’.

”Fred”, live från 1985. Magiskt bra!

LP: Mirror Image – Blood, Sweat & Tears (1974)

Sid A: Tell Me That I’m Wrong/Look Up To The Sky/Love Looks Good On You (You’re Candy Sweet)/Hold On To Me Vocals/Thinking Of You

Sid B: Are You Satisfied/Movement I: Maglomania/Movement II: Mirror Image/Movement III: South Mountain Shuffle/Movement IV: Rock Reprise/She’s Coming Home

Producent: Henry Cosby Skivbolag: Columbia

Sjunde plattan med Blood, Sweat & Tears, utgiven för femtio år sedan. Vid den här tiden hade mer eller mindre alla originalmedlemmar lämnat skeppet (endast trummisen Bobby Colomby är kvar) men svenske gitarristen Georg Wadenius hänger fortfarande kvar, och får faktiskt sjunga på ett spår.

Well, det börjar i rakt nedstigande hysteriskt game show-läge i ”Tell Me That I’m Wrong” där alla tar i från tårna, inte minst sångaren Jerry Fisher. Blåset är liksom överallt, blandat med körer som skanderar ”tell me, tell me” och därefter fortsätter det med funkigt blås- och pianokomp i ”Look Up To Te Sky” och det är ju inte dåligt, men med BS&T-mått mätt är det inte heller särskilt bra. Och, i tredjespåret ”Love Looks Good On You (You’re Candy Sweet)” har man ju tröttnat på det sockersöta blåsstötandet. Lite som att de tänkte ”det här funkar väl på radiostationerna” (men det fanns ju så mycket annat, som lät bättre, just då).

Och sådär fortsätter det. De jagar sköna soulhits men fångar sällan något. Fast visst, i titelspåret ”Mirror Image” (behändigt indelat i Movement 1-4) händer det något; bandet jammar loss och släpper topplistetankarna i elva minuter. Och i avslutande ”She’s Coming Home” får Jojje skina en stund i en smäktande ballad, men det räcker ju inte.

Sammanfattningsvis är det ju högst kompetent men ganska tråkigt. Och om vi ska tala klarspråk så har Blood, Sweat & Tears släppt bättre plattor än det här. Flera stycken faktiskt.

”Citatet: It’s only natural that you won’t be free but how can I do when nothin’s feelin’….. Tell me that I’m wrong….”

LP: Greatest Hits – Elton John (1974)

Sid A: Your Song/Daniel/Honky Cat/Goodbye Yellow Brick Road/Saturday Night’s Alright For Fighting

Sid B: Rocket Man/Candle In The Wind/Don’t Let The Sun Go Down On Me/Border Song/Crocodile Rock

Producent: Gus Dudgeon Skivbolag: DJM Record

En samlingsplatta med Elton John från 1974. Kan den vara aktuell? Tja, det finns ju de som menar att Elton inte släppt någon bra sedan Caribou (dvs 1974) och visst ligger nån sanning i det. Delar av hans åttiotal ligger ju och stinker som en blöt hundfilt över diskografin. Men, så har han ju hamrat fram en del klassiker på tangenterna sedan dess också. Med Bernie Taupin som den ständige textförfattaren. Ja, Bernie tackar nog sin lyckliga stjärna att han skriver texter åt just Elton John. Fast vilka texter sedan!

Nåväl, det här är ju en bra samling, inget snack om saken – och en alldeles utomordentlig introduktion till artisten Elton John, om han nu inte är bekant? Inledande ”Your Song” är ju knäsvagsbra! A textbook example, som man säger, på Bernies och Eltons text och musik-kemi. Och så fortsätter det i ”Goodbye Yellow Brick Road”, ”Rocket Man”, ”Don’t Let The Sun Go Down On Me” och ”Border Song”. Ja, och på resten av låtarna också. A singer-textwriter match made in heaven. Sjukt bra!

Men visst, den här samlingen har ju 50 år på nacken…. så vissa låtar saknas kanske? Men mest anmärkningsvärt är ju att ”Take Me To Your Pilot” och ”Tiny Dancer” inte finns med här. Båda utgivna innan 1974, men ändå inte värdiga? Hmmmm. Det är liksom hans två bästa låtar, någonsin. Fast, man kan väl inte få allt på en bit vinyl, antar jag?

Citatet: ”My gift is my song, and this one’s for you”